En svensk som också föll för världens vackraste stad.

Har frilansat som arkitekt.

Idag har jag ingen lust att göra någonting. Var lite så igår också, då tröstshoppade jag ju, som ni kanske såg. Idag vaknade jag runt 8 men kände att det var ovärt, så sov till 11 och missade yogan... (- - -) Skit för det hade kanske bidragit med lite spirit och sånt. Hade sjukt märkliga men roliga drömmar (+ +). Sånna som man inte riktigt kommer ihåg, förutom att Anna hade en häst (+ + + +) som hon hemlighållit för mig i åtta år(- - -), men som ändå känns när man vaknar. Sen pluggade jag(+). Lite (-). Ganska obefintligt(-). På förra veckans uppgift(-). Sweet. Not. Tog cykeln och cyklade världens finaste höstväg som gjorde dagen lite finare (+ + +). (Det är för övrigt mulet och kallt här nu (- - - -), trist. Tror även det är det som gör mitt humör så... ja. 4 dagar utan sol och jag är kalops) Fina gamla stora gråa gotiska hus(+ +). Gröna gula orangea röda löv(+ +). Sen att det inte finns en enda jävla cykleparkering inom en kilometers radie...(- - - -) Cykeln hänger över en lyktstolpe för tillfället, hoppas ingen klipper bort den. Köpte lite nötter och russin och en liten müslikaka av en trevlig människa(+ +). Fick beröm av killen på apoteket för min spanska nr jag laddade mobilen(+). Köpte billigaste kaffet på Starbucks (- -, att man måste handla för att sitta), trevlig kille som räckte över kaffet (+). Att klockan redan är halv 5 och jag bloggar (- - -) istället för att skriva om marxism (+), liberalism (+) och realism (-) som perspektiv på internationella relationer (tecknen visar inställning till perspektivet och deras förmåga att förklara internationella relationer. Realismen får minus för det är så sjukt negativt).

När Santiago är som gråast går jag och skaffar sommarens plagg! En virkad orange bikini! Och lite annat. Jag ska plocka bort blomman i mitten och sen är jag fit for fight. Hoppas på att genom detta locka tillbaka solen till denna stad, då blir det balkongstek.

Kunde inte låta bli, snodde brutalt en bild från the facebook (vi tog inte med kamera igår). Bebis!

Idag hälsade vi pa lille. lille Lucas. 49 cm, 3100 gram, alldeles nykläckt. Det är den minsta bebis jag nagonsin sett. Och jag fick halla! Har aldrig varit sa nervös i hela mitt liv tror jag. Och vad svart det var. En hand under rumpan, en bakom huvet och sa skulle man ha en hand till att klappa pa ryggen. Men sa sjukt mysigt! Den lilla lilla kroppen och det lilla lilla huvet som han kastade fram och tillbaka, och de sma sma gnyande ljud han gjorde. Och de stora stora ögonen! Och det alldeles svarta langa bebisharet. Och nar han fick fatt pa sin lilla lilla tumme! Da dog jag lite.

Det var dagens äventyr, helt klart. Dagem far plus för den fantastiska lunchen ocksa. Eller vad sägs om snabbt grillad tonfisk, sadar sa att den nastan var helt ra innuti (vilket de flesta kanske tycker är äkligt, men det är det inte), rucculapesto, grillade grönsaker, mangosas och kokosris. New orleans style.

Igar firade vi en väns födelsedag i ett stort men gamalt och slitet hus fran 1910-talet, mitt i Bellavista, som de hade hyrt. Ca 70 pers pa tre rum och terrass, egen dj som spelade we are your friends vilket paminde mig om vara fester back in the days. Och höstens första regn. Haha, fatta att santiagoinerna övervägde att stanna hemma för lite regn. Det gjorde ju bara saken mysigare liksom, särskillt nar vi stod under terrasstaket och trängdes och all musik blandades med smatter och röklukten med fräch kall luft som är mycket ovanlig för Santiago.

Igar flydde vi Santiago och storstan och letade upp ett magist ställe vid en sjö. Men den historien berättar sig bäst med bilder.

Ibland mitt i natten, de där timmarna då man antingen borde sova, eller åtminstone se en föreläsning eller två, just de timmarna lämpar sig så fruktansvärt bra åt drömsurfning. Eller, det är knappast surfing, jag flyter mest omkring bland vågor av skira färger, böljande tyger, dimma, romantik, metaller, läder, kontraster. Och jeans, gud jag älskar jeans. Och orange, i alla alla typer och nyanser. Nypon. Hästar.

Tog cykeln på en åktur. Så himla härligt med en cykel. En sån frihet har jag inte kännt någonsin på Santiagos gator. Att rusa förbi tutande och brummande trafik. Krisskrossa mellan gående, träd och trottoarkanter. Santiago är inte gjort för cyklister, inte än. Men det finns en del vägar där man kan cykla, som är gjorda för det. Vi kommer bra överens jag och cykeln. Måste bara lära mig bromsa, finns ingen fotbroms och det sitter liksom i från när man lärde sig trampa att man bromsar med fötterna. Det hände bara en gång att jag glömde bort den nya funktionen, men det gick bra ändå. Ska utforska den här stan lite mer nu, vad de har att erbjuda i cykelväg. Eller ja, imorgon.