Migrerar.
Alltså, I'm on fire!
Precis avslutat och skickat in uppgiften som ska vara klar 5 december.
Den handlade om migration. Vilket är intressant.
Den senaste uppgiften jag fick feed back på kommenterades med att det var för lite källanvisningar aka fotnoter.
I'll show you fotnoter tänkte jag i ren smip-frustration och fördelade på mina fyra-och-en-halv-nästan-fem sidor text ca 60 fotnoter. Den växte därmed till 6 1/2 sida. Alla fotnoterna var dessutom från samma bok, då hela uppgiften var en redovisning av två kapitel. Därmed är ibid det vanligaste förekommande ordet i Migrationsteorier genom rumsliga begrepp.
.
.
.
Själv migrerar jag söder ut för ett tag. Vi tar en vecka helt enkelt. Lite chill i en stuga, kanske lite ligga-solen-och-läsa-argentiska-cosmopolitan, kanske lite hänga i skog. Kanske lite mysigt sådär, i adventstider.
Finns det hjärterum så finns det förmodligen plats för mer.
Vaknade precis upp dagen efter min första thanksgiving.
Och jag är så mätt att jag tror tillståndet kommer vara till tisdag, minst. Men, á andra sidan så skulle jag nog inte tacka helt nej till en smarrig omelett, för att nämna något.
Eftersom jag aldrig haft anledning att fira pilgrimer och annat märkligt så är det inte så konstigt att jag hade noll koll igår när middagen skulle förberedas. Dock fick jagf berättat för mig att thanksgivingmiddag består av kalkon, med fyllning av bröd och bacon bla. potatismos, tranbärssås, och enligt vissa, macaroni'n'cheese. Till efterrätt - pumpapaj.
Vi, med vårt begränsade utbud samt tillgång på tid, gjorde så gott vi kunde.
Kalkonklubbor på bädd av lök, allt glaserat i hallonsylt (då vi inte kunde hitta något i tranbärsväg).
Potatismos med mycket grädde och smör.
Fyllning med krossade vitlökskurtonger, salladslök, champinjoner och salami (då bacon var fruktansvärt dyrt). (Vi åt fyllningen vid sidan av då kalkonklubbor saknar naturliga hål att fylla)
Steamde grönsaker - sparris och broccoli.
Klassisk svensk brunsås.
Rödvin.
Chocolate chips- och banankaka.
Halleluja.
Och sen torsdag.
Produktiv dag, skrivit hälften av vad jag behöver skriva till den femte december. Vilket känns bra. Belönade mig själv med en dyr sallad och business talk med en jävla smart tysk (en av kvinnorna från mitt hus).
Jag och Julia spelade nyss biljard, vilket var intressant då vi båda knappast besitter egenskapen att få in bollar i hål. Däremot egenskapen av att coca-cola av någon annan (vilken jag genomsökte med halva mig sökregister (lukt, syn och smak) (de andra är hörsel, känsel och google) efter kemiska substanser), vilket är en ytterst nyttig egenskap, tex om man skulle befinna sig i öken, vråltörstig eller så. ...
Planer för plan.
Jag är så sjukt sugen på att resa! Alla människor man träffar som kommer från di olika platserna i världen. Vad sägs om en liten road trip global size? Fast helt ärligt kan jag skippa Afrika och Australien. I alla fall nu. Och jag är inte helt sugen på USA, mest Seattle och vilda västern och kanske en bit av Kalifornien, men mest för att Julia bor där. Mellanöster skulle va fett, men ostabilt. Och China är ju bara för stort.
Mest av allt är jag sugen på Moskva som i Ryssland, Mexiko, Uruguay och Argentina, Indien och Malaysia, Mongoliet, Spanien, delar av Tyskland, Italien, Marocco (som är Afrika men ändå) och Skandinavien i sommartid.
På tal om länder berättade min mamma att det på hennes jobb, hennes avdelning, finns folk från sverige, ungern, polen, frankrike, belgien, kroatien, canada, usa, mexico, armenien, georgien, iran, irak, pakistan, indien, thailand, kina, taiwan, mocambique. Man skulle därmed kunna tro att hon jobbar på migrationsverket. Fast egentligen kollar hon grejer från djur, lätt förenklat. Hur alla dessa nationaliteter är kopplade med dessa djur förtäljer inte historien.
God natt.
Kom precis hem från filmen om facebook. Eller filmen om världens yngsta billionär. Eller en film med Justin Timberlake. Alla tre faktorer ungefär lika viktiga.
Jag hade lurat dit ett helt gäng, först för att äta empanadas på Santiagos bästa empanadaplace. Och sen för att se film och sen för lite öl. Fast jag hade tänkt fel med filmen och så så istället för kl 19 så började den 21.30. Vilket gjorde att vi drack ölen innan filmen.
"Lets hitta ett skabbigt billigt hak" utropade Hanna. Och det gjorde vi. Med råge. Duken var till exempel dekorerad med fimphål. Men de hade stolar och öl, lika med alla nöjda.
Hur som, kom precis hem och tänkte att jag skulle kolla det där facebook de snackade om. Och jag möts av en haj! En haj på facebook.
Jag hatar hajar.
Eller hatar är ett starkt ord.
Men jag är livrädd, får hjärthopp när jag ser dem, och blir panikstel. Särskillt när de gapar.
Den här gapade, och jag hittade inte stänga-sidan-knappen. Och nu ska jag sova. Själv.
Medans jag fokuserar på att alla småljud inte är vandrande hajar.
Tisdag.
El sol och spatiala termer om hur skalor genomsyrar migration inom territorium, från noder via nätverk i dess friktion. Kycklingsallad och nu...
Snyggaste biblioteket i stan.
The moon and the uppsatts.
Sådär, 14 201 tecken nedklottrade på papper och därmed har jag beskrivit världen i rum, plats och skala. 15 000 tecken var max och hey vad jag har kämpat. Ordbajsa är en dygd men den här gången har jag hejdat mig rejält då jag redan i stycke 1 av 4 hade skrivit dryga 7 000 tecken - som kladd.
Hur som helst. Jag är nöjd och glad över att vara klar, men någonting känns så fruktansvärt fel. Det är nämligen inlämning av uppgiften den 28 november. Och. Jag. Är. Klar.
Sinnessjukt.
Helt och hållet sinnessjukt.
Uppåt väggarna.
Måste vara för att det är fullmåne.
.
.
.
.
Usch nu fick jag lite panik. Måste nog skicka in uppgiften på en gång, så inget händer. hade tänkt att vänta men blev skrämd av mina egna tankar om fullmånen.
En bussresenärs funderingar.
Igår när jag väntade på bussen fläktades jag av den lätt avgasförgiftade Santiagoluften, spanade ut över den tomma motorvägen framför mig, spanade lite till höger på de väldiga bergen och... satt jävligt obekvämt på den rundade busshållsplatsbänken. Väldigt obekvämt att sitta på och jag funderade lite på om det var någon typ av gigantisk designmiss, det ser ju ganska snyggt ut, men man glider liksom av och måste ta spjärn med tårna i backen för att hålla sig sittandes.
Så kom jag hem, och öppnade min bok om social förändring. Och det första jag läser är ett kort stycke om hur stadsplanerare aktivt väljer rundade busshållsplatsbänkar för att uteliggare inte ska göra dem till sina privata sovplatser.
Det vart ett sånt där "aha" moment. Jag gillar sånt.
Äntligen fest!
Vänner, den här helgen var hur kul som helst!
Fredagen röjde vi piojera international style. Piojera är för den oinvigde ett place lite som palermo. Palermo är för den oinvigde ett place där de lokala alkisarna hänger. Piojera är lite som palermo, fast med en stor bunch av studenter och utlänningar. I fredags var vi svenskar, chilenare, peruaner, frasyskor och amerikaner i en mysigt intim blandning. Vi drack terremotos som är vin och glass och sprit och man blir jätteglad och vill dansa och sjunga och göra koalor. Att göra en koala betyder att någon, oftast man, står lätt knäböjd varpå annan, ofta kvinna, hoppar upp i famnen och vevar med armen likt en cowboy <-- frivilligt, medans alla andra skriker koala, koala!
Några droppade av efter piojera men några andra av oss tog oss vidare till en lägenhet som om möjligt var ännu mer internationell, med tilläget tyskar och en mexikan.
Lördagen blev däremot seg, men livad framåt kvällen då vi firade en vän som fyllde år, vilket var kul för man fick mat och vin med chirimoya, som är en frukt som är god.
Så var det med det. Idag söndag, nyss hemkommen, har köpt jordgubbar och annan frukt och har en bok om superstarstäder att läsa. Söndagsmyyyyys.
Stor del av gänget, samt Felipes bröstvårta, som nästan kan räknas som en egen nationalitet.
En koala, eller rättare sagt en cuatro koala international, vilket är en koala med fyra personer + lyftare från fyra olika länder.
Jag och snyggHanna posande i billiga hattar!
Stulen.
Idag hände en lite tråkig sak. En av tjejerna i huset blev bestulen på sin väska innehållande alla viktiga kort, träningskläder, mobil, viktigt skolarbete och laptop. De var tydligen ute och åt lunch, satt på en uteservering men längst in mot huset, vid ett runt bord kanske fem personer. Alla hade väskor med sig som stod på marken, förmodligen under bordet. När de skulle gå var hennes väska helt enkelt borta. Hur kan den bara försvinna? Skitmärkligt, ingen av dem som satt runt bordet märkte någonting. Måste liksom varit någon av de andra resturanggästerna. Visst, chilenare är experter inom området, som en viss chilenare förklarade för mig, men de är ju knappast osynliga. Så. Himla. Tråkigt.
Denna dagen ett liv.
Brukade farbror Melker säga, lite som det passade. Lite också som han sa efter behag, och översaltade fisken.
Lite som farbror Melker kan jag känna mig idag. Att den här dagen är ett liv. Ett liv av lite tvätt, lite mat, lite kärlek, lite senare blir det bio och kanske en fotbillsmatch, och lite lite plugg.
Jag har svårt att få ihop de här böckerna, jag kanske inte anstränger mig, jag har så lång tid kvar att göra det här tror jag. Jag läser och begrundar och googlar, och ändå står jag frågande till vad fan människan menar. Det känns helt enkelt översaltat. Som att jag inte hittar smaken av de globala råvarorna hon använt. Som att hon köpt det finaste, fräschaste råvarorna från världens håll och sedan skäms för att hon överdrivit den globala tuchen och därför försöker gömma det hela för sina gäster... med salt. Hon är nog duktig på smaker egentligen, men hon är ingen kock.
Jag hittade flera liv i min sallad för övrigt.
Den fjortonde november.
Det var ju fars dag. Det var även min systers födelsedag.
Två av de personer som betyder mest för mig.
Till min pappa
Du, jag ville skriva något fint. Något som förenar ord med känslor och tankar. Jag ville skriva ett hej, från andra sidan havet, för det kändes så fjuttigt med bara ett telefonsamtal. Jag ville skriva vem du är för mig, vad du gjort för mig. Med ord. Men jag kan inte. Jag tappar bort mig. Jag ville skriva stegen du byggde till vår vattenrutschkana. Jag ville skriva om när jag fick kopiera mina teckningar på ditt kontor. Jag ville skriva om alla gånger du körde mig till mina älskade hästar, om alla historier du har berättat, om alla städer vi besök, om allt vi diskuterat korta sekvenser försenade mornar i en stressad morgontrafik. Jag ville också skriva om när det känts omöjligt, när ingen varit glad, när man inte orkat och inte velat längre. När ingen vetat och ingen förstått. När ingen annan vetat och förstått, förutom vi. När det inte varit lätt, när det har varit jättesvårt.
Det ville jag skriva, men egentligen ville jag nog bara skriva att jag älskar dig.
Till min syster
Jag tror på dig, jag önskar du kunde tro på dig själv.
Creme that egg.
Kanske att årets julklapp blir ett youtubeklipp? Man kan hitta något för alla. Tex önskar jag mig en sådan här.
Jag har typ dinglat med benen.
Det är tur att det inte är helg varje dag, da skulle nog världen sta stilla, tänkte jag skriva.
Men sa kom jag pa, att om det var helg varje dag, och världen stod still, fy vad skönt det skulle vara.
Idag har jag inte gjort mer än ätit chinamat och gatt en liten promenad in da hood.
Och paratat med syster som fyller ar och med pappa som är pappa pa fars dag. Grattis till er!
Igar, ocksa helgdag, gjorde jag inte mycket mer än kurerade min förkylning med nyinköpta näsdukar med mentoldoft. Jag trodde de var naturella och därför bättre köp än de med vanilj-, lavender- eller kokos och limedoft. Herregud liksom.
(jag kan ocksa berätta att om man använder dem pa känsliga ställen far man liksom en tingling feeling...)
Den kvällen var vi pa bio, och jag fick salta popcorn medans de andra havde i sig sötade. ?
Filmen var ocksa ganska salt, Vincere, italiens.
En vild helg i santiago. Inte.
Men sa kom jag pa, att om det var helg varje dag, och världen stod still, fy vad skönt det skulle vara.
Idag har jag inte gjort mer än ätit chinamat och gatt en liten promenad in da hood.
Och paratat med syster som fyller ar och med pappa som är pappa pa fars dag. Grattis till er!
Igar, ocksa helgdag, gjorde jag inte mycket mer än kurerade min förkylning med nyinköpta näsdukar med mentoldoft. Jag trodde de var naturella och därför bättre köp än de med vanilj-, lavender- eller kokos och limedoft. Herregud liksom.
(jag kan ocksa berätta att om man använder dem pa känsliga ställen far man liksom en tingling feeling...)
Den kvällen var vi pa bio, och jag fick salta popcorn medans de andra havde i sig sötade. ?
Filmen var ocksa ganska salt, Vincere, italiens.
En vild helg i santiago. Inte.
Viña del mar!
Någon ringde just och (skulle väcka mig men jag var vaken!) bjöd med mig till... viña del mar som är lika med... stranden! Så medan någon och hans pappa arbetar med något annat ska jag arbeta på min bränna! Och studera såklart. Åker om ca två timmar så ska nu kila ner och köpa lite ingredienser till min frukostfruktsallad, hihi!
Just nu är jag hemskt inriktad på ekonomisk geografi, om varför kapitalismen inte fungerar, samt att Marx hade rätt hela tiden (?), den känns lite otydlig ibland... Men jag måste säga att han har en del sköna poänger, även om man kanske ska applicera dem på 2000-talet. Vad tror ni? Att underutveckling bland vissa länder är naturligt och således kan övervinnas med tid, eller att underutveckling är oundvikligt och dessutom nödvändigt om andra länder ska utvecklas i den utveckling som vi ser som utveckling idag?
Känner att just här behöver jag någon att diskutera med.
Be with Bingo!
Asså... Jag vet inte hur det är med er, men jag är i alla fall rätt inne i bloggvärlden och så... och har liksom snappat upp att den här Bingo Rimér är ganska flitig och mindre flirtig nu för tiden. Och att han är het, på ett löpsedelsvis. Kom på mig själv med att spana lite i hans arkiv och mindes då att i ett annat arkiv, i ett annat sammanhang, där finns vi faktiskt sammansvetsade, han och jag. Jag och Bingo Rimér. Det var en kul kväll, det minns jag. Och om jag inte minns fel gillade han min pose. Kanske därför den fått följa med sen dess. Tack Bingo för the ullman face!
För den som har Lotta på bilddagboken, den som minns bilddagboken, kan leta sig fram till 23:e februari 2007 för mer spännande ögongodis.
Småpotatis.
Igår, bio för en tia!
Tyvärr bytte de ut den utlovade filmen på 96 minuter från Singapore mot något lustigt argentinskt på 15. Missnöje i publiken, kan man säga.
Ska nog gå dit i morgon igen, lite för att klaga, lite för att jag vill se den där facebookfilmen för knappa 30 kr.
Idag blir det dock inte mycket. Alls. Någon har mått väldigt dåligt i natt och en annan har en mage som inte är helt 100. Lilla sjukstugan här med juice, yoghurt och torkad frukt.
Inget fel på aptiten.
Måste bara få uttrycka ett OH MY GOD jag skulle inte banga på en pizza på det här stället:
31. Västerbottenspizza – 129:-
Västerbottensost, gourmetmörad renskav & kantareller, toppad med Västerbottensost, ruccola & lingon.
Västerbottensost, gourmetmörad renskav & kantareller, toppad med Västerbottensost, ruccola & lingon.
'
33. Lamino – 106:-
Marinerad lammfilé, sol torkade tomater, feta ost, röd lök, tzatziki toppad med ruccola.
Marinerad lammfilé, sol torkade tomater, feta ost, röd lök, tzatziki toppad med ruccola.
40. Geten – 98:-
Bacon, chevre ost, toppad med honung, ruccola, basilika.
Bacon, chevre ost, toppad med honung, ruccola, basilika.
43. Minato – 102:-
Parmaskinka, chevréost, cachewnötter, färska tomater, honung & ruccula.
Parmaskinka, chevréost, cachewnötter, färska tomater, honung & ruccula.
Om symptom och annat.
Idag har jag mått mycket bättre, ätit bra - guuuuud vad god den där kycklingen var som var tillagad i ugn och med ris och sås till - osv. Sen, när jag hade liten skypesession med mamma och pappa återkom känslan. Och vi pratade lite och jag kände att som världsvan 80-talist vad göra? Jag googlade mina symptom och kom fram till att jag med viss sannolikhet har havandeskapsförgiftning.
Obehagligt.
Dagen för övrigt har spenderats med att klippa håret, själv, framför spegeln, visar sen ( :o ), skicka ett zebrarandigt brev till min syster som fyller år på söndag, diskuterat med mig själv hur vida jag känner mig som en migrant eller ej (ej) och vad som påverkar min konsumtion (pris och reklam, samt det lilla, lilla samvetet), saaaaamt letat efter Bridget Jones Dagbok 2 online (för är man krasslig ska man titta på film och äta choklad, dock inte nödvändigtvis samtidigt, då chokladen slank ner tidigare), men endast funnit den i bitform på youtube. Men på spanska! Så jag kanske lär mig något på kuppen.
Lite mindre öl än förväntat.
Det skulle ju säljas öl i dagarna tva. Men igar, eller egentligen i fredags, fick jag väldigt ont i magen. Inte sa ont att man inte kan röra sig, men ont liksom. Pa lördag morgon kändes det fortfarande, nästan värre. När vi tog bussen ut mot landet kom huvudvärken. Och sen blev det bara värre.
Jag hann hälla upp en öl men sen var jag tvungen att sätta mig ner. Tva av Felipes kompisar var där pa festivalen, de fick hjälpa mig, och ta mig till en skuggig plats för det var sjukt varmt.
Jag vet fortfrarande inte varför jag kk¨nde mig sa. Gör fortfarande ont i magen, men inte som igar. Huvudv¨rken är ocksa borta, men seriöst höll jag pa att svimma ett par ganger, det svartnade framför ögonen.
Vi akte hem till Felipe igar, skulle gentligen sovit pa landet och jobbat idag. Fast idag regnar det (straaaange, det är ju november?) sa det hade kanske inte varit top noch även om jag hade matt bra...
Sa, en sammanfattnig av ölfestivalen ar svart att ge, men trots allt hade jag det ganska trevligt, i skuggan, med vänner runtomkring. Det blev till och med lite ölprovning... Tex hade nagon hittat kokosöl! Och den som känner mig vet säkert att ingenting kan stoppa mig fran kokos, inte ens magsmärtor.
Fran annan ölprovning i annat land, i annan valuta. (Sverige och dyyyra stockholm.)
Jag hann hälla upp en öl men sen var jag tvungen att sätta mig ner. Tva av Felipes kompisar var där pa festivalen, de fick hjälpa mig, och ta mig till en skuggig plats för det var sjukt varmt.
Jag vet fortfrarande inte varför jag kk¨nde mig sa. Gör fortfarande ont i magen, men inte som igar. Huvudv¨rken är ocksa borta, men seriöst höll jag pa att svimma ett par ganger, det svartnade framför ögonen.
Vi akte hem till Felipe igar, skulle gentligen sovit pa landet och jobbat idag. Fast idag regnar det (straaaange, det är ju november?) sa det hade kanske inte varit top noch även om jag hade matt bra...
Sa, en sammanfattnig av ölfestivalen ar svart att ge, men trots allt hade jag det ganska trevligt, i skuggan, med vänner runtomkring. Det blev till och med lite ölprovning... Tex hade nagon hittat kokosöl! Och den som känner mig vet säkert att ingenting kan stoppa mig fran kokos, inte ens magsmärtor.
Fran annan ölprovning i annat land, i annan valuta. (Sverige och dyyyra stockholm.)Klar.
Med halva kursen samhällsgeografi. Det ska jag fira med att köpa en burk tonfisk och plocka in tvätt.
Den sista uppgiften jag gjorde var egentligen uppgift 3, men rätt nöjd att jag gjorde den nu, när man förstod lite mer.
Och så ger det mig tid över ett fortsätta titta på den fantastiska BBC-dokumentärern Welcome to Lagos.
Alltså, sjukt bra. Och vacker. Och lärorik.
Att kränga öl.
Igår var det torsdag och typisk pluggdag. Sitter jag här och tänker, det är inte riktigt sant.
Igår var det torsdag, dagen efter en utgång som iför sig inte blev så sen men lämnade eftersig tydliga spår av sovmorgon.
Onsdagskvällen besökte vi, och med vi menar jag mig och Julia och typ de andra i huset. Vi gick på en dyr klubb som var ganska glesbefolkad och då stor andel utlänningar. Som i Nordamerikaner och européer. Stället ligger på st Lucia, som är en liten kulle/miniberg i staden. Där ska man inte vistas när det är mörkt, sa jag flera gånger lätt nervöst till Julia, som kontrade med att det värsta som kunde hända var att de skulle sno alla våra saker. Vid foten av Lucia stod två snubbar som tydligen hade något med stället att göra. De hintade om att det var ganska dyrt place men som tur var så sa Julia högt och bestämt att hon inte ville betala inträde, och då fixade snubbarna in oss i ev vit minibuss. Jag var säker på att detta skulle leda till en vit skåpbil och så småningom prostitution och knarkberoende, men istället hamnade vi utanför ett slott!
Och inledda blev vi genom huvudporten, upp för mattbeklädda trappan och släppta vind för våg på ett hungrigt dansgolv. Vi dansade svensk dans, jagades av storvuxna chilenare och räddade av en argentinsk spillevink som var mycket trevlig och inte alls bjöd på corona för att få till det, utan för att han hade ett överflöd av pengar? Dålig uppfattning och chilenska valutan? En rik pappa? En baktanke? ... grundar mina ideer på att han även bjöd en äldre herre på samma öl och det inte verkade finnas någon koppling där............ ? Hur som, efter att jag noga talat om för alla i min närhet, särskilt närgångna chilenare att det var en tråkig och dyr klubb för snobbiga utläningar så åkte vi hem.
Därav vaknade jag inte jättetidigt igår. Men jag pluggade. Ganska mycket. Och efter vår pommes frites- och odtbågsmiddag (halleluja goda matvanor!) har jag sovit länge och väl och det har blivit dags för mig att bege mig två kvarter öst för att spendera lite uppsatsskrivning på det kommunala biblioteket.
I helgen ska jag föresten sälja äkta hantverksöl. På en oktoberfest så här i november. På samma ställe som den fantastiska matfestivalen vi var på tidigare. Vi blir borta två dagar. Och sedan kommer så klart en rapport på det. sådär som vi brukar göra.
När någon bär vit klänning.
En rapport om ett chilenskt bröllop.
19.00 började kalaset. Och med kalaset menar jag inte själva festen, utan hela grejen, cermonin i kyrkan, pussa främande människor-spektaklet, allt! Väldigt sent tycker jag, svensk, och van vid att saker händer dagtid och att folk vill sova efter elva.
Vi anlände strax innan utsatt tid (bra där). Utanför kyrkan som låg inne på chilenska Policia investiagsiones, vilket jag ställde mig mycket frågande till och undrade om det var någon form av inburad knarkkung som skulle gänga sig, men det visade sig att det var brudens far som var bekant med stället, eller något. Som f.d. anställd då. Medans vi väntade på den fagra bruden undersökte vi övriga gästers kläder, och Felipe delade ut pris, fast i hemlighet, typ slampigaste skorna, fulaste klänningen, själv blev jag bäst klädda utlänning, samt ett hederspris för människan som klätt ut sig till Ursula, det var ju ändå Halloween.
På bröllopet fick jag gåshud två gånger, när bruden kom in och när bruden gick ut.
Därefter åkte vi bil ganska länge och hamnade slutligen på en höjd med utsikt över ett stjärnbestrött Santiago skådat från ovan. Snittar som förbivandrande servitörer bjöd på, samt fördrinkar. Fotografering med brudparet som var riktigt sköna människor, så himla kul att se två människor så glada och avslappnade under hela ceremonin och festen. Bruden bar så klart en vit klänning, enkel, klassisk och snygg. Brudgummen hade piffat upp sin dräkt med grön slips, som sedan matchade dekorationerna i festsalen.
Först obligatoriska valsen för brudparet och sedan bjöds vi till bords (typ runt halv tolv på natten).
Till förrätt: liten sallad med räkor och vin.
Huvudrätt: Kött (förlåt mitt bristande intresse för detaljerad beskrivning av kött) och rösti, blandad sallad och mer vin.
Efterrätt: Här slog effekten av vinet in och jag blev gladast i salen då orden "efterrättsbuffé" ekade genom högtalarna! Fruktspett, cholkadpudding, samt andra puddingar som jag inte åt av.
Sen blev det dans för alla; cumba, cueca, och allmän pop, lite lagom lugnt frö alla åldrar.
Och det var trevlig, men vi började alla bli lite sega, sådär runt två på natten.
DÅ! slog brudparet till och blombuketter skulle kastas(landade inte ens i närheten av mig, känns tryggt), strumpeband slitas av, och även det kastas (Felipe hoppade undan i sista sekund, typ), fiskdam av framtidssmycken? lyckosmycken? Jag fick hursom en häxa...
Och på tal om häxa, efter stohejet blev det tårtskärning och utdelning av... HALOWEENGREJER! (och någonstans här konstaterade jag att det här var det roligaste bröllop jag någonsin varit på) Plasttänder, eldgafflar, hattar, neonarmband, och vild dans natten ut!
Ungefär så gick det till. Jag satte mig någonstans mot slutet och vi var framme två sekunder senare. En magisk natt.
Och kul! Vem vill gifta sig nästa gång?
Tisdag!
God morgon!
Kind of.. För klockan verkar visst vara tjugo över ett. Men jag har sovit så här länge för att jag vill, och för att jag kan.
Dagens plan är att skriva klart den där uppgiften som skulle varit klar igår. Och sen, om jag har lust, börja på den andra som jag skulle komplettera, som kanske också skulle varit klar igår, men slutdatum på schemat är minsann 7/11 så då kör jag på det. Känns bra, ingen idé att ha ångest över något man inte kan göra något åt. Längre.
Btw är jag sjukt sugen på att åka till stranden och chilla någon dag. Nån som är på?
Kanske ska fråga Hanna, Simons syster som pluggar här nu. Visste ni det? Att hon är här i Stgo? Fett skoj att träffa någon som pratar svenska liksom!
Min pluggkompis igår, när alla andra åkte på kvällsfika hos nån släkting. Världens poser, varje kort jag tog tittar han in i kameran.
Att studera på fucking distans.
Om ni vill veta hur det går med mina studier: bra.
Om ni vill veta hur det går med mina studier, egentligen: bra. Men jag lyckas aldrig lämna in i tid.
Ämnet är jätteintressant. Jag lär mig grymt mycket och även om det kanske ses som lite väl mycket rädda världen så är jag övertygad om att det sätter perspektiv på mitt tänkande i statsvetenskap och ekonomi också.
Jag har jättemycket tid. Typ all tid i världen. Ingenting behöver jag göra då och där. Därför är det också lite knepigt att planera in när var och hur. Och skitsvårt att vara hemma, måste alltid gå ut.
Det är kul att skriva! Att utan att egentligen ha så mycket grund bakom slänga ur sig slagkraftiga argument om att det är si och så och dens fel och så här löser vi det, solidaritet!
Och det är väl bra punkter. Synd bara att det finns dåliga punkter. Typ...
Att det känns som att jag skolkar eftersom jag aldrig har lektioner. Och sen får man sitta där och försöka leta i världens tyngsta bok skriven av världens mest hyper människor som måste förklara allt på sitt mest komplicerade sätt, ju fler bokstäver dessto mer pengar!
Att jag inte förstår hur jävla svårt det kan vara att skriva en fin liten sammanfattning av poängen med det som vi lär oss och ska läsa om varje vecka. Litet kort bara. Typ som vår lärare i matte c, bara rabbla rakt upp och ner själva poängen. Så att när man öppnar den gigantiska boken vet man om man letar efter problemet, orsaken till problemet, lösningen till problemet eller om det finns ett problem över huvud taget.
Så, slutligen. Dålig punkt al final. Jag kan inte lämna in saker i tid. Har i en av kurserna blivit försenad med uppgift 1, 3, 4 och 5. Det är fruktansvärt dåligt. Känner mig som en sko, eller nått. I den andra kursen går det bättre, kanske för att ämnet är intressantare. Men ändå. Sitter just nu med en som skulle in för 55 minuter sedan. Och nu har jag liksom gett upp. Det känns inte som någon idé när inlämningslänken ändå är borttagen. (och dessutom verkade det som att inlämningsdatum för en av uppgifterna som jag skulle kompletera den här veckan var idag också. Fast det står 7/11 på schemat.)
Så, så är det. Känns helt enkelt omotiverat just nu. Känns som att jag spiller ut min tid över en jorderosionerad öken. Fuck.
Bröllopet var föresten skitkul. Återkommer om det.
