En scandinavisk dementi, eller a claiming of time.
Ser att jag sammanfattat mina TRE första veckor här i Santiago. Det är ju mycket lustigt eftersom jag bara varit här TVÅ veckor. Men för att uppdatera om vad som kan komma att hända vecka nummer tre:
- Plugg och mera plugg. I ensamheten, endast upplyst av Starbucks stjärnglans. Det är inte jättespännande att plugga själv hela tiden. Men det går. Ganska dåligt.
- Mer häng i på Pippitaket. Vi har terrass, och ett plåttak man kan ligga på. Och den obligatoriska utsikten över anderna. När det inte är monligt.
- En husfest? Arrangerad av mr and mr gay som äger huset. Sägs vara till min och min vän Prestons ära, även han nyinflyttad i huset. Konstigt nog verkar ingen veta om den här festen, de flesta av husets invånare planerar resor till olika delar av landet, och vad är en fest i ett tomt hus om alldeles ... långtråkig och fruktansvärd och... ja, faktiskt inte alls så underbar som den skulle kunna vara?
- TUSEN trummor i vackra underbara Valparaiso! Den årliga trummfestivalen! Här ska skakas rumpa till indiantrummor!
Nattsudd, eller att sudda ut?
På tjugofyratimmar intet gjort.
Hur svårt kan det vara att ta tag i boken och läsa?
Hur svårt kan det vara att låta bli datorn, alla bloggar och grejer och faktiskt göra något av sin tid?
Och när man vet att det inte kommer bli något mer, varför inte bara släppa allt och gå ut?
Eller gå och lägga sig?
Fyra sidor lästa idag, vilket betyder massivt arbete imorgon.
Tur att jag har sovmorgon, det har jag varje dag.
En skandinavisk modell?
Måste erkänna att min bloggstart varit lite seg, men vi kanske kan hoppas att den kommer igång nu? Kan vi hoppas det? Tillsammans?
För att sammanfatta mina hittills tre veckor i Santiago the city.
- Traditionellt nationaldagsfirande som kantades av kött samt min minst lika blodiga story om Mapuchefolkets rättigheter i södra Chile, pasted, printed, send mellan några knotiga berg i den häxtäta lillstaden Salamanca..
- En flytt till ett Pippi Långströmhus, omotiverat många olika nivåer på våningarna, fler färger än i en laxask, och massa mysigt folk från Europas hjärta samt the north america.
- Modellat åt lilla klädmärket malicia. Ni tror mig inte? Modellat? Jag? Alltså, ni får inte tro förmycket, jag fick en jacka för besväret.
- Och kärlek, massa kärlek förståss.
