Att åka till Argentina är ungefär som att åka till Norge, med mindre risk att stöta på en norrman. Så nära men så annorlunda. Okej, inte så annorlunda just där. Antar att det är så, att kulturer och så vidare är både nationsberoende men också platsberoende. Om man åker några mil öster kommer det vara mindre olika än om man åker ett par hundra mil norr, även om hundra mil norr är samma land och några åt öster inte är det. I alla fall, skillnaden med Argentina är att de är bra mycket slappare vid passkontoller. När man entrar Chile måste man scana alternativt låta någon genomsöka hela väskan. Mycket är förbjudet, oklart vad. Dock vet jag att man inte får ha med sig mer än två ankformade bestik i trä. Vid argentinska kontroller är de inte så noga med papper, vilket upprör chilenska kontrollanter när man vid senare tillfällen dyker upp och inte ens kan visa så mycket som en post-it lapp.

Jag blir alltid mycket nervös vid passkontroller. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig, kanske att de ska skicka mig till något fångläger av diktaturtyp. Jag tar alltid alla frågor mycket seriöst, så när den argentinska kontrollanten frågade mig vad jag gjorde i Chile och varför jag inte stannade i Argentina kändes det som jag bröt mot någon internationell lag om rättvis fördelning av Carolines tid i olika sydamerikanska länder. Så här i efterhand kan man tänka att han bara försökte vara trevlig.

En annan sak med Argentina är att de uttalar många s- och j-ljud som ett schhhh-ljud, och det är kul.

En tredje sak med Argentina är att de har obligatorisk kvot av cholkadaffärer på varje gata. I varje fall ser det ut som det. Bariloche som vi besökte är ett paradis för chokladälskaren. Det mest fantastiska är att man inte behöver äta en enda bit, för när en gata är så överfull av choklad siprar liksom doften ut genom väggarna och man blir så mätt att man vill spy. Men de har bra choklad, det måste man ge dem. De har även bra glass, eller vad sägs om mascarpone-hallon, passionsfrukt, kanel, chokladkaka med marängtopping, citron-ingefära (kan vara den godaste glassen jag ätit) eller något mörklila gjort på fårost.

Däremot blev det inte jättemycket kött och vin. inte en droppe vin faktiskt, då chilenarna hävdar att det argentinska vinet är odrickbart jämfört med chilenska viner. Kött provade jag en gång, det blev vårtsvin. Dock blev vi alla något besvikna då mitt kött och hjorten var av sämre kvalité än på andra sidan gränsen. Chile - Argentina 2-0.

Argentina får dock plus för sin frukost, som till skillnad från Chiles vitt-bröd-och-smör, serverar både winerbröd och äggröra. Och kaffe! Vilket kaffe!

I morse åkte Felipes familj tillbaka till Santiago, vi stannar här typ en vecka till för att njuta lite av ledigheter och lugn och mindre förorenad luft. En vecka till av sommar. Inte mig emot.

...Nog för att jag gillar värme och sol, men värmen i Santiago är väldigt påfrestande och uppemot 40 grader varmt ogillar nog de flesta. Det har ändå varit bra varmt här, 37 grader och varm vind hade vi en dag! Det beror på väderfenomnenet "la niña" säger dem, jag själv har ingen aning. Men normalt här är som svensk sommar fast färre regndagar och något varmare. Och så måste man förstås smörja in sig med mycket solkräm för ozonsiktet här är typ det tunnaste i världenJag försöker hinna med att plugga så mycket som möjligt, men det händer så mycket kul här ikring. Alla de andra har ju semester, och man missar inte gärna en mysig utflykt till chilenska mysiga byar vid kusten. Maten är en av orsakerna, färsk fisk och färska skaldjur, jag har provat saker som jag varken vet vad de heter eller hur de ser ut i levande tillstånd, så att säga. Senast igår åkte vi och plockade gröna stenar brevid gigantiska havsvågor, och sen tog vi en ridtur! Åh, jag har saknat de där hästarna. Det var jag och Felipe, hans pappa, bror och tillhörande flickvän, alla mindre hästvana men det gick bra. felipes bror fick en häst som var lite väl stor och snabb kanske, men alla andra var nöjda och glada. Min häst hette, på svenska, Sockan, och var lagom stor, lagom snabb och lagom fläckig.

En annan dag provade vi på rafting, vilket är att kasta sig ut för en fors, iklädd en gnutta dödsförakt och tillhörande gummibåt. Det var sjukt kul! Vågorna var ca 2 meter höga men vi skrattade dem rakt upp i ... ansiktet? och paddlade modigt på. Riktigt kul, har tyvärr inte bilderna här, men när jag får tag på dem lovar jag att visa bildbevis. I morgon ska vi göra en liten tripp till Argentina i all enkelhet. Det betyder bilfärd, båttur, korsa några ander (eller anderna), visa pass och förmodligen äta mycket och gott kött. De ska vara bra på kött, har jag hört. Och vin! Och så ska jag plugga mackroekonomi, men det är en annan femma.

Det var vad som stod, delvis. Jag vill också tilläga till protokollet, att vi firade Felipe som fyllde år i fredags med att äta på ett ställe där man kunde beställa alla djuren på zooet, i princip. Där fanns vårtsvin och kanin och struts och fasan och hjort och "typ" älg och and och vanlig hederlig ko och gris. Samt något ungt som kallades baby-someting, samt grodor. Och diverse fiskar och andra undervattenlevande djur och grönsaker. Fruktansvärt gott var det i alla fall, jag tog hjorten.

Nu är det här inte en matblogg, så får inflika att vi faktiskt gick ut och dansade sedan. Länge sen man var på lokal.

Nu hände det igen, Felipe ringde och sa att maten var klar och då måste jag gå för annars får jag ingen mat och då svälter jag ihjäl.

Slänger upp en snabb bild så att ni ser att jag lever.

Puss på er, jag har en jättestor panna.

Imorgon ska jag försöka göra saken bättre för nu vill felipe gå hem och hunden har somnat.

Men för att göra det hela lite spännande, och för att påminna mig själv, skriver jag en liten teasing-lista.

Födelsedagsfest, köra bil, bingo, släktkalas x 2, liten tripp till liten ö, liten hund och mindre hund samt död hund, ostron stora som tre manshänder, OSTRON i tell you, marknad, higly fashion och rafting.

Som sagt, älskade vänner.

Och det här. (klicka på bilden då!)

Jag gjorde nämligen svenska köttbullar när vi var i stugan och det var minst sagt en succé, eller i alla fall populära om man ska säga något utan att överdriva. Så jag hade tänkt att göra om det, för mest imponerad var jag nog själv. Men, alltså, snorig och köttbullar. Nej, popcorn.

Dessutom, den här hunden vi plockade in. Han tog med sig sina husdjur, så att säga. Igen panik, vi har lusat avhonom, men ni vet den där krypande känslan efter att man sett en luskoloni. Den sitter i. Forever.

Dessutom har han bitit hål i min favorittröja.