Nån hade lite bråttom med sitt senaste projekt (denne någon snarkar just nu för fullt, värre än hunden), och lämnade över ritningar och material för fri tolkning, typ, till mig. Jag byggde ett skitsnyggt hus (det är inget hus påstår felipe, men det är det visst) som stod ute i vatten i nån dal i nån bergskedja. Hade ingen kamera, men det blev jättefint! Länge sen man fick pyssla med färgade papper, kartong, lim och skalpell.

Till "jobbet" tog jag mig inte med buss, inte heller med knökfull metro, utan med cykel! Frihetskänslan i det! Jag älskar att ha cykel här! Verkligen årets köp! Finns lite slingriga och okända men ändå utmärkta ( alltså ut-märkta, markerade, och utmärkta - bra), det gäller bara att veta var, och hålla ögonen öppna, ibland byter de sida eller bara tar slut. Dagens väg var en liten sidkant på stora vägen, avskiljt med upphöjda stenar. Bussarna körde fort och nära, och jag fick världens adrenalinkick! Går inte riktigt att beskriva känslan, men kändes - fritt!

När jag cyklade hem cyklade jag genom parken som ligger i mitten av huvudgatan Alameda. Att cykelvägen är något nytt som lagts ovanpå något annat var ganska tydligt. Plötsligt cyklade jag över ett torg utan markerinag, för att i hörnet upptäcka en provisorisk ramp över trappkanten, med gummidäck som ifyllare i hålor, för att i nästa torg hitta den i andra hörnet.

Sen gick jag på bio, med min tyska vän. Filmen var trevlig, om en gamal blind man och hans piano. På vägen hem pratade vi kärlek.