Vad det är, egentligen.
En trettondagsafton i traffickingens tecken. Jag ser moralpanik och patriarkat, och hur War on Terrorism tvingar människor stampa på minor och hur barn blir kriminella inte bara i sitt agerande utan även då de utför olagliga jobb som de tvingas till, trots att de inte har laglig ålder för dem, bor i olagliga bostäder och uppehåller sig olagligt i länder dit de kommit på olagliga vägar och INGENTING av det har de valt. Och jag ser hur thailändska prostituerade hyllas av sina familjer, trots att de arbetar utanför lagen och hur människor har lagligt sex innan äktenskap men därför stöts ut ur den sociala gemenskapen. Och det följs spår i södra Asien och mitt i en by i Nepal inser jag vad det är jag gör.
Nästan en tremin har jag läst samhällsgeografi, och mitt main mission har, egentligen, hela tiden varit att ta reda på vad det är. Och så förstår jag det. Mitt i Nepal, där husen har nya tak och flickorna fina halsband för att storasyster sålts till Indien.
Om geografi är att ta reda på varför vi har berg och kullar och dalar och malmsten, varför Ryssland har inlandsklimat och vad är en jordbävning,
så är samhällsgeografi förståelsen om varför vi har städer och landsbygd och allt därimellan, varför folk flyttar, var de flyttar, hur de flyttar, hur en varukedja ser ut och vem som styr, varför USA har mer att säga till om än Nigeria, och vem som är skyldig till folkmordet i Darfur.
Man skulle också kunna säga att det är det andra lagret karta, och förståelsen av den. För på de där bergen och kullarna och i dalarna och ovanpå malmstenen, där finns städer och folk som rör sig och ett evigt maktspel och en förödande fattigdom.
Känns skönt att ha rett ut det åt mig. Nu kan jag ägna mig åt andra tidskrävande frågor om hur vi gör fred på jorden, varför man aldrig har något att ta på sig oavsett hur mycket kläder man köper och meningen med livet.
Kommentarer
Trackback
