'til the fat lady sings.

Ni vet känslan när man kände att snart kan jag "wrap it up", snart vet jag allt, snart är jag allsmäktig och alla kommer dyrka mig. Ni vet den känslan, när man typ är klar med faktasamlandet?
Och så ska man bara följa det där lilla intressanta spåret och...
BOOM.
Plötsligt står man i blod och olja och misslyckade fredsavtal upp till knäna och inser att så här kan man ju inte lämna starbucks, någon måste städa och det lär inte bli Carl Bildt, trots att det är ganska mycket av hans olja jag trampar runt i, dock inte en droppe av hans blod.
Det är knivigt och knepigt och tyvärr tror jag inte att jag kommer lyckas lösa konflikten i Darfur. Inte själv. Inte idag.
Däremot vill jag tydligt uttrycka min åsikt: Det är skit, det är humanitär katastrof, det är folkmord, det är kanske något av de värsta konsekvenserna av imperialismen, av globaliseringen, av transnationella samfund ända ner till sista droppen i min starbucksmugg.
And it ain't over 'til the fat lady sings.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0