Framtidsplaner.
Det är så svårt att veta vad som funkar, vad man vill etc. Just nu sitter jag och funderar på om jag vågar klicka i och söka till nationalekonomi och statsvetenskap på distans för våren. Gör jag det måste jag läsa samma i höst också då båda kurserna är bara är 1/2 av A-kurserna och egentligen ges första halvorna på höstterminen, alltså nu.
Min lätt ångestfyllda hjärna tänker att det blir knepigt att hänga med om man inte läst första först, fast de har svarat på mina mail och sagt att det går, det är inte omöjligt.
Dessutom sitter jag helt ärligt och funderar över hur bra det egentligen går att plugga på distans. Jag känner mig stressad hela tiden fram tills att jag är klar med uppgiften och då finns det genast en ny uppgift att ta tag i.
För den oinsatta så funkar det så att jag ska läsa dryga 80 sidor i böcker samt x antal från externa källor, internet etc. i varje ämne samt skriva ett papper om det jag läst, utifrån särskilda bestämmelser. Det hela påminner mycket om det vi gjorde i smip, typ folkmordsgrejen. Nu gör jag smipuppgifter varannan vecka x 2.
Helt okej arbetsbörda. Det faller på att min självdisciplin är usel, jag vill diskutera, alla böcker är på svår och krånglig engelska och författarna har uppenbart fått betalt per sida snarare än förståligt resonemang.
Och så var det det här med den underliggande stressen hela tiden. Att man mår dåligt över att man gör något annat när man kunde plugga. Men jag är förstås inte ensam om att känna så.
Kommentarer
Trackback
