Dreamwork.
Funderar lite på framtiden. Har insett att jag är en sådan där freemover. En sådan som inte har någon koppling till vare sig program eller universitet. Eller land för den delen heller, typ.
Funderar på hösten. Det är redan klart att jag ska läsa första delen av mina två kurser, statsen och neken. Men man kan läsa 45 poäng om man är ambitiös, eller har hög tilltro på sig själv. Jag skulle väl placera mig i den sistnämnda kategorin, då. Men tror också, peppar peppar, att första delen av statskunskap och nationalekonomi är rätt basic. Och jag gillade ju Hansen och fattade en hel del, tror jag. Jag hänger med på vad en ideologi är och lite om hur EU funkar, och komparativa fördelar om hur Pelle fångar mer fisk än Sara, som i sin tur gör awesome sylt, det har jag redan behövt läsa till andra kurser, så varför inte slänga in en halv kurs till?
Fan, jag tyckte det var så skönt när jag anmälde mig till de två första igår. Den här gången behöver jag inte sitta och söka kurser och väga fördelar, tänkte jag, tills jag tänkte om.
Så, varför skulle jag läsa mer kurser?
Skulle nämligen så hemskt gärna göra en praktik under våren 2012. Här i Chile. På nått snittsigt ställe. Ambassaden?
Man kan alltid drömma.
Kan också tänka mig att läsa på ett universitet här i Chile. Men för att få göra utbytestermin måste man typ läst ett år på Uppsala universitet först. Och. det. gör. inte. jag.
Och typ inga andra har nått med Chile. Men kanske, kanske om jag läser en kurs på Uppsala universitet. Kanske kanske om ingen annan vill åka. Att de kan ta mig. Kanske? Om jag läser freds- och konfliktvetenskap 15 p och lovar att rädda världen?
Alternativet är att söka praktik. Och ska man ha en bra praktik måste man vara smart och listig som en räv. Och passa in. Och jag passar in så in i helvete. Särskilt om jag läser en extra liten kurs om det moderna Latinamerika.
Annars får man görat på andra vägar. Fördelen med att vara en freemover är att man är free to move.
Ska nog nosa upp något. Det finns en hel värld därute. Kanske ska strata revolution. Kanske inte.
Den som syns, han hörs. Därför är det krångligt med telefoner.
Idag är det slutspurten som gäller för rapport A. Jag har alldeles säkert inte gjort det man ska, för jag har inte alls lagt ned den tänkta tiden på arbete. Kanske eventuellt räknas tankearbete i huvuet, men det har effektivt beblandats med ponnyer, rosa moln och det senaste från H&Ms webbshopp (min tillflyktsort då hemlängtan blir för stor).
Hur som helst tycker jag att jag har fått till något någorlunda. Bara slutsatsen kvar. Och diskussion, fast den halvskrevjag typ för en vecka sedan och måste bara rätta felskrivningar och ordbajsa lite. Men slutsatsen. ÅÅÅ så tråkigt att skriva slutsats, jag vill liksom att läsaren ska få fantisera ihop slutet själv. Och inte kan man dra till med "alla dör"-tricket. Kanske särskillt inte när det handlar om handikappade barn och vad de gör för politiken. Läste, appropå sånna slut, en skitmärklig bok om gudar back in the days. Författaren skrev skitsegt och efter typ 300 sidor, när de hade räddat en ängel från en annan värld, när de två onda tvillingarna precis skulle visa sig vara just onda eller goda och när den albinvita princessguden skulle älska med sin människa/gamla betjänt back in the old times i himlen - då DÖDAR storguden allihopa. Och så var det liksom slut. Världens sämsta slut.
Hur som helst så tänkte jag bjuda på en annan historia dagen till ära.
...
Det var en annan gång som jag var hemma hos sig och väntade på att Felipe skulle ringa och säga att han och hans kompisar var i närheten så att jag kunde börja gå dit de skulle träffas. Den här historien är föregådd av en rad missförstånd vilket för historien har betydelse i att jag var lätt irriterad. När telefonen ringde meddelade Felipe att de var utanför cafe literario, varpå jag började gå. Under promenaden fördes smskommunikation om var man kunde handla dricka. Jag smsade att på Lider (tänk ica), på en viss gata, där kunde man. Varpå svaret blev att det var alldeles för långt dit. Fast det ligger ju på vägen från mig och är närmare för dem, tänkte hon, men ryckte på axlarna och gick in på affären och fick tampas med beslutsångest om vilken av dryckerna som var bäst och stå i lång kö och bära tungt. Bara för att komma fram till cafe literario och inse att i det första av alla samtal kan ha nämnts "salvador". Vilket är platsen för det ANDRA cafe literario i stan. Tji fick alla, och det är faktiskt allas fel av orsaker jag inte minns. Hela turen från från hemifrån jag till dem tog säkert 45 minuter. Och medans jag fick gå och släpa så satt de utan dricka. Men sen vart det en trevlig kväll ändå!Om vikten av att lyssna på varandra.
Här sitter jag och pillar lite under mina (fortfarande blå) naglar. Nej det gör jag inte. Jag skriver ju A-rapport!
I dagens inlägg tänkte jag dela med mig en av totalt tre historier om vad som händer när man inte lyssnar på varandra (eller inte läser sms noggrant, vilket är precis som att lyssna dåligt).
Det var en gång jag och Felipe som skulle åka 80 mil i en bil. (rim hihi) Dom stannade ganska snart vid en stormarknad typ B&W, där en av dem skickade in jag för att köpa cd-skivor. Jag uppfattade det som att det skulle köpas skivor med musik på så hon gick in i affären och letade febrilt bland alla singelskivor efter något som inte var boyzone men ändå välkänt. Efter ett tag ringde Felipe till jag och undrade vart fan hon hade tagit vägen. Jag berättade att hon inte kunde hitta några skivor som hon tyckte om, varpå det ungefär lika snabbt gick upp för dem båda att jag ahde letat musikskivo medans Felipe hade menat att de skulle köpa tomma skivor för att bränna från macen. Till historien hör att jag missuppfattade det där med bränna och trodde att hon skulle köpa skivor för att lägga IN på macen. Det hör också till att precis innan hon gick in i affären uppstod en liten diskussion om hur mycket skivor kostade, varpå jag blev väldigt förvånad över det billiga priset som Felipe hävdade - att det skulle räcka med 30 kronor. När jag kom in i affären kostade faktiskt de dåliga singelskivorna inte ens det, och då växte missförståndet. Verkligt pris - 6 kr. Förlorad tid - säkert en halvtimma, minst!
Hur många sidor har en triangel?
Alltså, blir det någonsin tråkigt att driva med nordamerikaner? Sorry för de spanska undertexterna, men ni fattar ju engelska.
Fit for fight.
Har precis haft mitt första yogapass! Skönt att strecha ut ben och annat, men helt ärligt gick det lite sakta. Alltså, whatsup med 30 typ ligga ner och slappna av och blunda och sen typ en kvart sitta stilla med benen i kors och aaaandas?
Men skönt, absolut. Imorgon igen, och sen två pass inbokade nästa vecka. Man måste nämligen boka innan och de blir typ fulla på en gång :(
Sen ska kanske jag och Felipe börja träna på hans universitets gym, vilket är gratis för honom, och för mig för jag är blond. Dvs, ingen skulle misstänka att jag snyltar mig in där, därför kommer de inte kolla om jag har nått universitetskort och därför är det gratis för mig.
Och SEN kanske vi ska köpa bärbara, ihopvikningsbara cyklar. För att kunna cykla i Santiago city, men utan att riskera att den blir snodd.
Och på lördag tänkte jag PROMENERA till ett bibliotek lite längre bort och plugga där. Plugga på en lördag? Jomenvisst, inlämning an A-rapport på söndag...
Herregud, känner mig utmattad med lätt träningsverk bara av att rabbla allt det här. Shit.
Hehe, och förresten. Elhiins vän Raquel har en sida där hon säljer smycken. Kollade den sidan nyss och insåg att jag senast idag sprang förbi en charmig kvinna på en gata - "skynda er å köp innan polisen kommer!" - som sålde exakt samma halsband med ugglor och elefanter. Jag undrar om Raquel vill att vi köper fort innan polisen kommer också!!!
CHIPS.
Folks! Ni måste bara gå in på den här länken och rösta! http://mysmatchen.se/bidrag/bengal-fire#/ Det är JAG som har gjort chips! Fett goda! Älska ingefära! Hur skriver man ett bra -rösta-på-mig-inlägg? Skit samma! Även om ni inte gillar smaken så rösta för min skull, så bjuder jag på chipsen ni egentligen gillar!
Serious work going on, please disturb.
PM-inlämmning på söndag. Eller "A-rapport" som det kallas. Jag ska rapportera om organisationer, närmare bestämt en organisation, RBU - riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. Hur deras organisation påverkar politik utan att arbeta partipolitiskt. Jag hade storslagna planer med statistiska undersökningar, intervjuer, insamlat material från "olika sidor från internet" (som btw var en godtagbar källa när jag gick på mellanstadiet). Läraren tyckte det var överambitiöst, han blev, citat /orolig/ slutcitat. Bättre! Nu blir det bara olika sidor från internet.
Som sagt, söndag. Nu kör vi!
Jag i mitt pluggcrib. Kanske inte alltid har på mig glasögonen. Nästan aldrig faktiskt. Men ville visa, dem är nya. Och inte så snea och opropertioneliga som photobooth vill ge sken av. Hoppas jag. OBS! Uppmärksamma böckerna i bakgrunden! Detta är ett bibliotek!
The good vs bad.
Saker som förstör en tillsynes bra pluggdag.
- när man går över anslutningstiden för bussbiljetten, dvs man åker buss, har tid att äta lunch, men inte så lång tid som man tror, dvs 2,5 timmar, utan bara 2 timmar, och behöver betala en NY biljett bara för att åka pyttekort.
- när man kommer fram dit man åkte med den nya, betalade biljetten, bara för att få reda på att biblioteket är stängt på måndagar. Alla dagar är det öppet förutom måndagar. Då är det stängt. (här kan jag inflika att jag trodde det hade nått med den där Obama som är i stan idag, för typ halva centrum börjas spärras av, men nej. Varje måndag är bilblioteket STÄNGT.)
- när man försöker sätta sig utanför i fåtöljerna och internet ändå inte vill conecta med min dator, trotts hjälp från varenda vakt i byggnaden.
- när man vill tröstköpa choklad och de inte har den godaste sorten.
Saker som gör dagen lite bättre, men i marginalen.
- köpte nya billiga solglasögon.
- åt god billig, lunch med trevligt sällskap på en parkbänk, sedan en gräsplätt, sedan en obskyr bar, i höstsolen (baren hade dock begränsat solljus).
- fick bra betyg på de två senaste inlämnade uppgifterna (wiho!)
Eller, fan, blått ska det va!
Känner att det här blåa gör mig så jävla bra!
Blått är bra!
Skulle egentligen säga att det var en sånt där minijordskalv igår. Ett sånt där som man känner när man sitter och äter middag och inte riktigt är med i den chilenska diskutionen. ett sånt där som gör att stolen börjar vibrera, vinet skvalpa lite svagt och lampan vingla till. Ett sånt som inte märks, typ.
Blågult.
Det har inte hänt särskilt mycket på den här sidan atlanten sen senast jag skrev. men lite ska jag nog klara av att nämna. Tex så har jag träffat Sanna en del, några av er känner henne som bihanget. Och så har jag varit ute, två kvällar om jag minns rätt. Båda gångerna misslyckades vi med att komma till något ställe där man kan dansa. Däremot har det diskuterats politik. Feminism, att planka på bussen och allmän välfärd. Det är en konst att snacka politik på spanska, eventuellt tror folk att jag är galen, tenderar att kompensera mitt fattiga ordförråd med yviga gester. Igår bjöd vi min gravida vän på middag. Min gravida vän är alltså flickvän till felipes vän, men vi är alla såklart vänner, också. Hur som så skulle felipe bara sova till kl 5 och sen skulle vi handla och laga mat och allt som man gör tills att gästerna anländer. Men detta är chile... felipe sov till halv sju. Och då hade vi 30 minuter på oss och ingen aning vad vi skulle laga. Felipe tog det mesta med ro, jag kan eventuellt blivit lite stressad. Iväg och köpa kyckling, snabbt och bra. Tyvärr existerade inte affären längre och vi hade ingen bil och ingen id heller för den delen. Det blev till slut en improviserad kreolskans gryta. Fett gott. Tyvärr tycker inte min gravida vän om griskött, vilket grytan till 75 % bestod av. Men det gick bar ändå. Gästerna anlände föresten typ en timma sent, så vi hade tid att laga mat. Det här är chile...
Slirade förbi mitt gamla hus för att hämta lite grejer och råkade av en händelse gå in på ett apotek. Extrapris på nagelack. Blev två stycken, fett flachiga. Ni får välja vilket som är bäst!
Om Japan.
Tänkte egentligen skriva imorse men sen dog batteriet till felipes dator, men sa kom jag pa nu att jag maste ju skriva nagonting i alla fall. Här har vi inte känt nagra efterskalv men det borde komma, för det har det alltid gjort säger Felipe. Dock Inte lika starkt som i Japan förstas. Och tsunamivarning har dom utfärdat längs kusten, men det pratade de om redan i morse ocksa. Det blir ju säkert inte heller som i Japan, inte heller som förra aret vid den chilenska jordbävningen, men de evakuerar fullt ut längs kusterna. Ocksa för att fa regeringen att framsta lite bättre än förra gangen, och sa är det bra träning för alla möjliga framtida händelser.
Med den hâr bilden ser man vad de menar nâr de pratar om hur vagorna sprids. Californien drabbas vârst i USA, men sen drar sig de rôda vagrôrelserna ner mot, ja, Chile.
Jag skriver verkligen inte det hâr fôr att skrâmma upp nagon, mer fôr att fôrsta fôr mig sjâlv och fôr att ni som lâser ska fôrsta, sen nâr de lâgger upp de vârsta skrâckbilderna pa nâtet. Viktigt att komma ihag att Chile âr land som bygger stabila grejer osv. Och att de har rutin...
Fruktansvârt det som hânt, jag/vi tânker pa alla de som drabbas och landet som befinner sig i total chock.
Med den hâr bilden ser man vad de menar nâr de pratar om hur vagorna sprids. Californien drabbas vârst i USA, men sen drar sig de rôda vagrôrelserna ner mot, ja, Chile.
Jag skriver verkligen inte det hâr fôr att skrâmma upp nagon, mer fôr att fôrsta fôr mig sjâlv och fôr att ni som lâser ska fôrsta, sen nâr de lâgger upp de vârsta skrâckbilderna pa nâtet. Viktigt att komma ihag att Chile âr land som bygger stabila grejer osv. Och att de har rutin...
Fruktansvârt det som hânt, jag/vi tânker pa alla de som drabbas och landet som befinner sig i total chock.
.
Fruktstund i apelsinhuset.
Det gröna huset på apelsingatan.
Nu har jag flyttat. Det blev idag och inte igår.
Till ett grönt hus på gatan los naranjos.
Huset är lagom gammalt, jag tippar 40-tal, men jag har förstås ingen aning. Vad är ett 40-talshus liksom?
Det har tre våningar, en lummig trädgård, en takterrass, ett extra rum ovanför våning tre - alltså en alternativ våning 4, och en fantastisk utsikt. Imorgon ska jag knäppa nått kort med macen i dagljus så ni får se utsikten. Jag dör för den utsikten. Från takterrassen kan man se bergen och lite till, men jag har till och med utsikt från mitt rum!
Mitt rum är förresten inte så litet men inte så stort. Det är vitt som ni kan se, skön säng och balkong!
Alla som har balkong räcker upp en hand!
Åh denna balkong! Med stora fönsterdörrar som öppnar rummet ut mot staden och himlen och stjärnorna!
Och knappt någon insyn in hit, om mariastatyn uppe på cerro san cristobalberget har väldigt skarp syn kan man gissa att hon skulle vara den enda (jag ser henne, som en liten liten stjärna där uppe på kullen) annars kan jag nog vara hur naken jag vill.
Det där fönstret som syns i bild är mest synlig i den vinkeln...
Så här ser det alltså ut. Mycket osmickrande i skenet av lampan som påminner om sånna lampor man finner i eurpoeiska hotelrum som ligger hyffsat nära stan och utan ruinerande priser...
Jag ser förresten osmickrande trött ut. Det är jag inte, jag är bara sjukt mätt och nöjd efter en middag (jag kallar det gärna flyttmiddag såhär i efterhand) på indisk resturang. Tandoorilamm och nanbröd!
Tillbaka igen.
Hej allahopa-hopipola! (som Felipe säger när han pratar svenska)
Nu är jag tillbaka, igen. Denna gång tillbaka i Santiago.
Tillbaka från söder.
Tillbaka till verkligheten, tillbaka från no more romantic alone time, tillbaka till gå-upp-på-morgonen, tillbaka från sova med vargarna, eller rättare sagt, sova med liten hund som tar alldeles för stor plats, möjligen anpassad efter hans ego.
Idag ska jag göra mycket, har jag tänkt.
Jag har redan hunnit chatta med en klasskompis om kommande inlämningsgrej.
Min klasskompis heter Urban och har familj, och barn tror jag.
Jag ska snart prata med mamma och pappa som har njutit av vårvädret. Är det sant? Att ni har vårväder? Jag avundas er!
Det här blogginlägget skulle kunna vara del av min lista, känns som jag bloggat på tok för lite på senaste tid.
Jag ska skicka in en bakgrund, ett syfte och en fråga om något som jag definitivt borde börja googla nu.
Jag ska även packa, och förhoppningsvis duscha och sedan FLYTTA till nya huset. Pirr pirr.
Igår åkte vi bil. Väldigt långt. Typ 80 mil för att vara exakt. Det tog mer än 8 timmar.
Anledning enligt Felipe: Jag kör för långsamt. Jag håller inte med. Vår oenighet kan bero på selektivt seende av hastigehtsmätaren. När det går långsamt, typ i kurvor eller tillfälliga sträckor då det råder osäkerhet mellan mig och chilenska vägskyltar - DÅ dras hans ögon genast mot mätaren, medan jag fokuserar på vägen. Däremot när jag börjar känna att "uj-uj, nu når vi ljusets hastighet", då ser jag klart och tydligt att vi håller jämn 120-takt. Givetvis MED koll på vägen.
Vi kan även skylla på hunden. Vi hade städat hela huset, diskat veckans disk, packat pappas kappsäck och badat hunden. Vi hade bara kajaken kvar. Alltså kajaken som vi skulle frakta från sjön upp till huset. Vilket vi var tvugna att göra genom att binda fast åbäket på biltaket (OBS hemligt för Felipes föräldrar). Vi tog med oss hunden. Hunden gillar sjön, för vid sjön bor kaniner. Hund <3 kaniner osv. Den här dagen hade kaninerna haft kalas under förrådshuset och dit for hunden som ett skott (hejhejhej, hunden är urdålig på att jaga kaniner, själva jagandet av kaniner går således till att han följer doften som deras små tassar lämnat efter sig. Han skulle inte ens hitta kaninen om han passerade med 1,5 meters avstånd, vilket jag sett honom göra (loser). Inga kaniner till skada alltså). Efter ett tag hör vi gny och gnäll, hunden har gått vilse under huset. Efter många om och men kommer han ut - täckt av lera. Hund in i bakluckan, upp med kajak, ut med hund, hund rymmer, jag städar lerig bil, Felipe jagar lerig hund, hittar hund, badar hund, badar själv och sen upp upp och iväg. Kl 4 istället för kl 12. Men det berodde förståss också på att vi sov till 11 istället för 9.
Resan tillbaka var annars ganska ospännande förutom att vi åt två gånger på Mc Donalds. Halleluja!
Tillbaka.
Tillbaka från Argentina.
Att åka till Argentina är ungefär som att åka till Norge, med mindre risk att stöta på en norrman. Så nära men så annorlunda. Okej, inte så annorlunda just där. Antar att det är så, att kulturer och så vidare är både nationsberoende men också platsberoende. Om man åker några mil öster kommer det vara mindre olika än om man åker ett par hundra mil norr, även om hundra mil norr är samma land och några åt öster inte är det. I alla fall, skillnaden med Argentina är att de är bra mycket slappare vid passkontoller. När man entrar Chile måste man scana alternativt låta någon genomsöka hela väskan. Mycket är förbjudet, oklart vad. Dock vet jag att man inte får ha med sig mer än två ankformade bestik i trä. Vid argentinska kontroller är de inte så noga med papper, vilket upprör chilenska kontrollanter när man vid senare tillfällen dyker upp och inte ens kan visa så mycket som en post-it lapp.
Jag blir alltid mycket nervös vid passkontroller. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig, kanske att de ska skicka mig till något fångläger av diktaturtyp. Jag tar alltid alla frågor mycket seriöst, så när den argentinska kontrollanten frågade mig vad jag gjorde i Chile och varför jag inte stannade i Argentina kändes det som jag bröt mot någon internationell lag om rättvis fördelning av Carolines tid i olika sydamerikanska länder. Så här i efterhand kan man tänka att han bara försökte vara trevlig.
En annan sak med Argentina är att de uttalar många s- och j-ljud som ett schhhh-ljud, och det är kul.
En tredje sak med Argentina är att de har obligatorisk kvot av cholkadaffärer på varje gata. I varje fall ser det ut som det. Bariloche som vi besökte är ett paradis för chokladälskaren. Det mest fantastiska är att man inte behöver äta en enda bit, för när en gata är så överfull av choklad siprar liksom doften ut genom väggarna och man blir så mätt att man vill spy. Men de har bra choklad, det måste man ge dem. De har även bra glass, eller vad sägs om mascarpone-hallon, passionsfrukt, kanel, chokladkaka med marängtopping, citron-ingefära (kan vara den godaste glassen jag ätit) eller något mörklila gjort på fårost.
Däremot blev det inte jättemycket kött och vin. inte en droppe vin faktiskt, då chilenarna hävdar att det argentinska vinet är odrickbart jämfört med chilenska viner. Kött provade jag en gång, det blev vårtsvin. Dock blev vi alla något besvikna då mitt kött och hjorten var av sämre kvalité än på andra sidan gränsen. Chile - Argentina 2-0.
Argentina får dock plus för sin frukost, som till skillnad från Chiles vitt-bröd-och-smör, serverar både winerbröd och äggröra. Och kaffe! Vilket kaffe!
I morse åkte Felipes familj tillbaka till Santiago, vi stannar här typ en vecka till för att njuta lite av ledigheter och lugn och mindre förorenad luft. En vecka till av sommar. Inte mig emot.
Dont cry for me Argentina.
Nu sitter jag här igen, och lagom till att jag fått det mesta gjort, dvs skrivit uppsats, mailat läraren, bildat studiegrupp, letat flygresor, pluggat lite, sökt ett sommarjobb osv, så är det dags för speedblogging, för nu vill sällskapet gå härifrån. Så, jag skrev ett mail tidigare idag, och det innehöll lite allmängiltig information.
...Nog för att jag gillar värme och sol, men värmen i Santiago är väldigt påfrestande och uppemot 40 grader varmt ogillar nog de flesta. Det har ändå varit bra varmt här, 37 grader och varm vind hade vi en dag! Det beror på väderfenomnenet "la niña" säger dem, jag själv har ingen aning. Men normalt här är som svensk sommar fast färre regndagar och något varmare. Och så måste man förstås smörja in sig med mycket solkräm för ozonsiktet här är typ det tunnaste i världenJag försöker hinna med att plugga så mycket som möjligt, men det händer så mycket kul här ikring. Alla de andra har ju semester, och man missar inte gärna en mysig utflykt till chilenska mysiga byar vid kusten. Maten är en av orsakerna, färsk fisk och färska skaldjur, jag har provat saker som jag varken vet vad de heter eller hur de ser ut i levande tillstånd, så att säga. Senast igår åkte vi och plockade gröna stenar brevid gigantiska havsvågor, och sen tog vi en ridtur! Åh, jag har saknat de där hästarna. Det var jag och Felipe, hans pappa, bror och tillhörande flickvän, alla mindre hästvana men det gick bra. felipes bror fick en häst som var lite väl stor och snabb kanske, men alla andra var nöjda och glada. Min häst hette, på svenska, Sockan, och var lagom stor, lagom snabb och lagom fläckig.
En annan dag provade vi på rafting, vilket är att kasta sig ut för en fors, iklädd en gnutta dödsförakt och tillhörande gummibåt. Det var sjukt kul! Vågorna var ca 2 meter höga men vi skrattade dem rakt upp i ... ansiktet? och paddlade modigt på. Riktigt kul, har tyvärr inte bilderna här, men när jag får tag på dem lovar jag att visa bildbevis. I morgon ska vi göra en liten tripp till Argentina i all enkelhet. Det betyder bilfärd, båttur, korsa några ander (eller anderna), visa pass och förmodligen äta mycket och gott kött. De ska vara bra på kött, har jag hört. Och vin! Och så ska jag plugga mackroekonomi, men det är en annan femma.
Det var vad som stod, delvis. Jag vill också tilläga till protokollet, att vi firade Felipe som fyllde år i fredags med att äta på ett ställe där man kunde beställa alla djuren på zooet, i princip. Där fanns vårtsvin och kanin och struts och fasan och hjort och "typ" älg och and och vanlig hederlig ko och gris. Samt något ungt som kallades baby-someting, samt grodor. Och diverse fiskar och andra undervattenlevande djur och grönsaker. Fruktansvärt gott var det i alla fall, jag tog hjorten.
Nu är det här inte en matblogg, så får inflika att vi faktiskt gick ut och dansade sedan. Länge sen man var på lokal.
Panna.
Hej mina vänner. Jag suger på att blogga just nu. Det beror inte på att det är tråkigt, det beror på att jag aldrig har tid. Det beror i sin tur på att jag ofta prioriterar annat. Och det är ofta skolarbete. Och lite opretentiöst bloggläsande vid sidan av. Det blir liksom en förskjutning i bloggandet eftersom jag sparar det till sist och då dör alltid datorn, eller så måste vi åka och köpa kebab eller nått. Vilket är tråkigt, för jag skulle ju vilja berätta om allt spännande som händer.
Nu hände det igen, Felipe ringde och sa att maten var klar och då måste jag gå för annars får jag ingen mat och då svälter jag ihjäl.
Slänger upp en snabb bild så att ni ser att jag lever.
Puss på er, jag har en jättestor panna.
Älsk.
Älskade vänner. Läser man det senaste inlägget kan man lätt få för sig att den där frozen yoghurten tog livet ur mig. Så är inte fallet. Jag har däremot lidit brist på internet. A lot.
Imorgon ska jag försöka göra saken bättre för nu vill felipe gå hem och hunden har somnat.
Men för att göra det hela lite spännande, och för att påminna mig själv, skriver jag en liten teasing-lista.
Födelsedagsfest, köra bil, bingo, släktkalas x 2, liten tripp till liten ö, liten hund och mindre hund samt död hund, ostron stora som tre manshänder, OSTRON i tell you, marknad, higly fashion och rafting.
Som sagt, älskade vänner.
Medicin.
Det har än så länge inte blivit några popcorn. Men att sova på någons arm hjälper lite.
Och det här. (klicka på bilden då!)
