Den som syns, han hörs. Därför är det krångligt med telefoner.
Idag är det slutspurten som gäller för rapport A. Jag har alldeles säkert inte gjort det man ska, för jag har inte alls lagt ned den tänkta tiden på arbete. Kanske eventuellt räknas tankearbete i huvuet, men det har effektivt beblandats med ponnyer, rosa moln och det senaste från H&Ms webbshopp (min tillflyktsort då hemlängtan blir för stor).
Hur som helst tycker jag att jag har fått till något någorlunda. Bara slutsatsen kvar. Och diskussion, fast den halvskrevjag typ för en vecka sedan och måste bara rätta felskrivningar och ordbajsa lite. Men slutsatsen. ÅÅÅ så tråkigt att skriva slutsats, jag vill liksom att läsaren ska få fantisera ihop slutet själv. Och inte kan man dra till med "alla dör"-tricket. Kanske särskillt inte när det handlar om handikappade barn och vad de gör för politiken. Läste, appropå sånna slut, en skitmärklig bok om gudar back in the days. Författaren skrev skitsegt och efter typ 300 sidor, när de hade räddat en ängel från en annan värld, när de två onda tvillingarna precis skulle visa sig vara just onda eller goda och när den albinvita princessguden skulle älska med sin människa/gamla betjänt back in the old times i himlen - då DÖDAR storguden allihopa. Och så var det liksom slut. Världens sämsta slut.
Hur som helst så tänkte jag bjuda på en annan historia dagen till ära.
...
Det var en annan gång som jag var hemma hos sig och väntade på att Felipe skulle ringa och säga att han och hans kompisar var i närheten så att jag kunde börja gå dit de skulle träffas. Den här historien är föregådd av en rad missförstånd vilket för historien har betydelse i att jag var lätt irriterad. När telefonen ringde meddelade Felipe att de var utanför cafe literario, varpå jag började gå. Under promenaden fördes smskommunikation om var man kunde handla dricka. Jag smsade att på Lider (tänk ica), på en viss gata, där kunde man. Varpå svaret blev att det var alldeles för långt dit. Fast det ligger ju på vägen från mig och är närmare för dem, tänkte hon, men ryckte på axlarna och gick in på affären och fick tampas med beslutsångest om vilken av dryckerna som var bäst och stå i lång kö och bära tungt. Bara för att komma fram till cafe literario och inse att i det första av alla samtal kan ha nämnts "salvador". Vilket är platsen för det ANDRA cafe literario i stan. Tji fick alla, och det är faktiskt allas fel av orsaker jag inte minns. Hela turen från från hemifrån jag till dem tog säkert 45 minuter. Och medans jag fick gå och släpa så satt de utan dricka. Men sen vart det en trevlig kväll ändå!Kommentarer
Trackback