Att åka till Argentina är ungefär som att åka till Norge, med mindre risk att stöta på en norrman. Så nära men så annorlunda. Okej, inte så annorlunda just där. Antar att det är så, att kulturer och så vidare är både nationsberoende men också platsberoende. Om man åker några mil öster kommer det vara mindre olika än om man åker ett par hundra mil norr, även om hundra mil norr är samma land och några åt öster inte är det. I alla fall, skillnaden med Argentina är att de är bra mycket slappare vid passkontoller. När man entrar Chile måste man scana alternativt låta någon genomsöka hela väskan. Mycket är förbjudet, oklart vad. Dock vet jag att man inte får ha med sig mer än två ankformade bestik i trä. Vid argentinska kontroller är de inte så noga med papper, vilket upprör chilenska kontrollanter när man vid senare tillfällen dyker upp och inte ens kan visa så mycket som en post-it lapp.

Jag blir alltid mycket nervös vid passkontroller. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig, kanske att de ska skicka mig till något fångläger av diktaturtyp. Jag tar alltid alla frågor mycket seriöst, så när den argentinska kontrollanten frågade mig vad jag gjorde i Chile och varför jag inte stannade i Argentina kändes det som jag bröt mot någon internationell lag om rättvis fördelning av Carolines tid i olika sydamerikanska länder. Så här i efterhand kan man tänka att han bara försökte vara trevlig.

En annan sak med Argentina är att de uttalar många s- och j-ljud som ett schhhh-ljud, och det är kul.

En tredje sak med Argentina är att de har obligatorisk kvot av cholkadaffärer på varje gata. I varje fall ser det ut som det. Bariloche som vi besökte är ett paradis för chokladälskaren. Det mest fantastiska är att man inte behöver äta en enda bit, för när en gata är så överfull av choklad siprar liksom doften ut genom väggarna och man blir så mätt att man vill spy. Men de har bra choklad, det måste man ge dem. De har även bra glass, eller vad sägs om mascarpone-hallon, passionsfrukt, kanel, chokladkaka med marängtopping, citron-ingefära (kan vara den godaste glassen jag ätit) eller något mörklila gjort på fårost.

Däremot blev det inte jättemycket kött och vin. inte en droppe vin faktiskt, då chilenarna hävdar att det argentinska vinet är odrickbart jämfört med chilenska viner. Kött provade jag en gång, det blev vårtsvin. Dock blev vi alla något besvikna då mitt kött och hjorten var av sämre kvalité än på andra sidan gränsen. Chile - Argentina 2-0.

Argentina får dock plus för sin frukost, som till skillnad från Chiles vitt-bröd-och-smör, serverar både winerbröd och äggröra. Och kaffe! Vilket kaffe!

I morse åkte Felipes familj tillbaka till Santiago, vi stannar här typ en vecka till för att njuta lite av ledigheter och lugn och mindre förorenad luft. En vecka till av sommar. Inte mig emot.