Firas postumt av mig med bullbak (ja, de blev små, mycket små, för jag hade ingen jäst, ellr jo, torrjäst men jag gjorde fel, och använde sen bakpulver, och de ville liksom inte växa srskillt mycket och typ badade i smör coh är mer som någon slags seg kaka, men gooooda), lite svenska abslout vodka och fint målade naglar. (Ej mina, amerikansk kompis ställde upp i utanförstats-firande). Du gamla du fria...

Hemtentan inskickad, matte... förlåt, ekonomitentan klar och jag har opponerat för fyra terminer! Typ.

Det började mindre bra. Efter ett tappert försök till fyratimmarspowernap startade jag datorn inte en minut försent. Eller? Internet fungerade inte?!? Vi fick väcka kabelinteligent bror (först fick jag väcka Felipe och tillhörande hund). Efter 30 minuter, kvart i midnatta-3, kunde jag öppna studentforum, diverse tenta, och meddelande från ansvarig. Trodde i någon panikartad minut att jag inte hade anmält mig till tentan, och han skicka iväg ett mail, för att sedan upptäcka att jag fanns på kodlistan. Och fick skicka ett till, missförståndsutredande, mail.

Ett försök att klämma in det sista innan tentan. Man ska ju inte plugga samma dag så egentligen har jag hela idag på mig, men å andra sidan börjar tentan kl 2.15 så jag kanske borde dra över ickepluggandet lite på idag också. Kanske sova ett par timmar på eftermiddagen/kvällen. Köpa godis, Och coca-cola. Eller vad behöver man när man tentar? Fan, har orutin på det här. Och det blir knappast bättre. Har räknat ut att det är förs t när jag är på väg mot poäng nummer 120 som jag kommer ha min första riktiga tenta in real life. Tråkigt på ett sätt, man får ju inte samma tenta-ångest och därefter tentalättnad och tentafest. Men jag kan alltid festa till och göra tentan naken.

Igår kväll hade vi en liten sammandrabbning i vårt vardagsrum.

Idag har jag funderat på det här med energier. Att omge sig av människor med bra energi. Men framförallt kanske undvika de som bara ger negativ energi. Eller tar energi för den delen.

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något. Det borde betyda att det finns en hel del att skriva om. Men medans tiden går finner sig det som hänt i ett annat perspektiv, ett tidsperspektiv som avdramatiserar och omformar och ibland målar en helt ny bild. Visar upp en sida man inte såg innan. Eller så glömmer man bort allt. Det faller ut i de gråa suddiga kanterna och blir mögligt. Och kanske en dag hittar man det där längst in i någon vrå i ett fuktigt kylskåp.

Nu har det i för sig inte gått så himla mycket tid. Bara några veckor kanske. Men ändå. Jag är lost. Det klaraste minnet jag har är klänningen som mamma beställde till mig här om dagen. Den är lång. Och fin.

Annars då? Fan, jag ger er lista. Nej det gör jag inte, jag kommer inte ihåg ett risgryn. Jag kommer ihåg från och med förra söndagen, för då pluggade jag skitbra hela dagen, åkte ifrån Felipe tidigt och sen gick vi till kulturcentrum och pluggade, jag och min vän Talia from the U to the S to the A. På kvällen var det crepsfest med en hel familj från det nyss nämnda landet, fast a brother from another mother så att säga, en annan från huset hade hela sin familj på besök. Pannkakor liksom! Var inte igår.

Måndag var förmodligen en riktigt bra pluggdag. Jag hoppas och tror, det känns bra för själen. På tisdagen var det en annan fest. En norsk. Hos sanna och hennes norska huskamrater. Tårta och kanelbuller. Inte heller igår, faktiskt. Onsdag däremot, då åkte jag till Valparaiso. Där finns det en skola som jag har funnit lite intresse för. Det är en folkhögskola, där man kan läsa en frilanslinje. Som är väldigt… fri. Alltså, det är här jag står och velar. Skolan verkar vara mycket lite just skola, och mycket frihet. Men där skulle jag kunna ta tillvara på allt som jag har lärt mig här. Om livet och så. Om orättvisor, om fattigdom, om demonstrationer och om apelsiner. För att nämna några aktuella ämnen. Just det, nu kommer jag ihåg. Måste varit gasen… förra fredagen, alltså innan crepsfesten, var det en stor demonstration. Säger stor om menar stor, ca 30 000 personer. En demonstration mot ett dammbygge i södra Chile. Jag är inte helt insatt, kan jag erkänna. Men jag tycket att det är en rättighet i en demokrati att utföra en fredlig och godkänd demonstration mot något som en blivande president lovat att aldrig genomföra, för att sedan göra det efter att han blivit vald. Utan någon som helst legitimitet hos folket. Jag tycker att en sådan demonstration skulle kunna genomföras utan att gator plötsligt och oförberett spärras av för att skingra demonstranter. Jag tycker att de borde kunna genomföras utan att polisen sprutar giftig gas som är abortativ och direkt skadlig. Jag tycker att de borde kunna genomföras utan att någon får en gasbomb i ögat eller munnen. Utan att polisen plockar in random folk från demonstrationen för tillfällig förvaring i buss. Och slutligen tycker jag att en sådan demonstration borde kunna genomföras utan att man måste springa som en häst därifrån. Jag kände mig som en häst. I made my point.

 

Så, skolan i Valparaiso, där skulle jag kunna skriva ner allt det där. Men det är en så länge en tanke. Och där kan den ligga och gro. Till exempel medans jag bär runt en bebis. Det gjorde jag i torsdags och det var hur mysigt som helst. Fredag var mycket lugn. Jag och Felipe åt middag från samma tallrik och drack en kanna vin med jordgubbar på en, kan man kalla det restaurang?, som är ett mycket gammalt och vackert hus där människor har skrivit sina namn och drömmar precis överallt. Hela huset är, och att säga nedklottrat känns nedlåtande men det var precis vad det var, och det var mycket fint och speciellt. Det gjorde mig glad. Lördag gjorde vi precis ingenting. Och i söndags åt jag räkor med mycket olja, vitlök och chili på den vackra fiskmarknaden i mitten av staden.

 

Igår var det måndags, och måndag är alltid måndag. Och idag, tisdag, har vi diskuterat hur vi ska rädda världen, och druckit ett mycket, mycket gamalt, jag skulle vilja säga anrikt, vin. Mys.

Så, från en vecka full av uppvisande av staden Santiago till en helg med dimma och kyla och hemskheter till en måndag som flytit på ganska fint. Sol har vi till och med! Kom jag på att jag tänkte i morse och därför tvättade... och tvätten hänger kvar där ute... får bli morgonens uppgift. Hämta in tvätt. Lagom avancerad tisdagsaktivitet.

Såg det här på facebook, just min typ av humor!

Dagens look:

Hej mina små kissekatter. Nu är jag tillbaka från Argentina. Det var fantastiskt, skitkul, spännande, bra. Jag hade ingen kamera med mig, för jag har ingen. Men mitt huvud är fullt av bilder, ska försöka beskriva några av dem i text.

För det första var staden Mendoza som vi var i väldigt mysig. Lite, men mysig. Välbevarad. Vårt hostel låg väldigt centralt och rummen och toaletterna var fräscha och personalen var super! Vi har vandrat runt hela staden, sett alla viktiga byggnader, hängt i den gigantiska parken vid sjön, åkt på ridtur (jag) och träffat Svarta Själen som tappert bar mig upp och ner för sten och kullar. Vi har ätit världens godaste nachotallrik, typiska argentinska bakverk och en sallad som i kombination med vinet expolderade i en smakorgie i, min mun, jag åt därför så långsamt så att när Katrin, mitt tyska resesällskap hade ätit upp, hade jag halva kvar. Vi upptäckte barer och pratade med argentiska dialekter och dansade fram till morgonen på en klubb som vi upptäckte tack vare en av de som jobbade på hostelet som vi gick ut med. Stort som V-dalas största möjliga dansyta, fullt med folk och bäst av allt – inga turister förutom vi! Genuint Argentinskt! Vi åkte också på en vin- och cykeltur och jag kan numera redogöra hur vin går från druva till vätska, vad för skillnad 6 måndaers lagring i tunna respektive ett års lagring, skilja bladen från en Malbec-planta från en Carbernet Sauvignons blad samt hur man snurrar, sniffar och kör runt vinet i munnen för bästa effekt.

Korta drag – bra resa!

Nu ska jag göra mig redo för en guidning av Santiago. Träffade en tjej från holland och på nått vänster lovade jag att visa Santiago runt! Inte mig emot dock, kul om nån uppskattar det!

 

Bilden har inte så mycket med texten att göra, ville mest visa upp mitt fina gröna fjäderörhänge som jag köpte på en marknad i Mendoza, och passar även på att visa upp min stickade t-shirt från Puerto Mont i somras, samt mitt nya, märkliga blåmärke som jag lyckats få strax över ögonfranskanten på vänster öga! Kajalformat, typ. Syns mest som en pick på bilden...

En svensk som också föll för världens vackraste stad.

Har frilansat som arkitekt.

Idag har jag ingen lust att göra någonting. Var lite så igår också, då tröstshoppade jag ju, som ni kanske såg. Idag vaknade jag runt 8 men kände att det var ovärt, så sov till 11 och missade yogan... (- - -) Skit för det hade kanske bidragit med lite spirit och sånt. Hade sjukt märkliga men roliga drömmar (+ +). Sånna som man inte riktigt kommer ihåg, förutom att Anna hade en häst (+ + + +) som hon hemlighållit för mig i åtta år(- - -), men som ändå känns när man vaknar. Sen pluggade jag(+). Lite (-). Ganska obefintligt(-). På förra veckans uppgift(-). Sweet. Not. Tog cykeln och cyklade världens finaste höstväg som gjorde dagen lite finare (+ + +). (Det är för övrigt mulet och kallt här nu (- - - -), trist. Tror även det är det som gör mitt humör så... ja. 4 dagar utan sol och jag är kalops) Fina gamla stora gråa gotiska hus(+ +). Gröna gula orangea röda löv(+ +). Sen att det inte finns en enda jävla cykleparkering inom en kilometers radie...(- - - -) Cykeln hänger över en lyktstolpe för tillfället, hoppas ingen klipper bort den. Köpte lite nötter och russin och en liten müslikaka av en trevlig människa(+ +). Fick beröm av killen på apoteket för min spanska nr jag laddade mobilen(+). Köpte billigaste kaffet på Starbucks (- -, att man måste handla för att sitta), trevlig kille som räckte över kaffet (+). Att klockan redan är halv 5 och jag bloggar (- - -) istället för att skriva om marxism (+), liberalism (+) och realism (-) som perspektiv på internationella relationer (tecknen visar inställning till perspektivet och deras förmåga att förklara internationella relationer. Realismen får minus för det är så sjukt negativt).

När Santiago är som gråast går jag och skaffar sommarens plagg! En virkad orange bikini! Och lite annat. Jag ska plocka bort blomman i mitten och sen är jag fit for fight. Hoppas på att genom detta locka tillbaka solen till denna stad, då blir det balkongstek.

Kunde inte låta bli, snodde brutalt en bild från the facebook (vi tog inte med kamera igår). Bebis!

Idag hälsade vi pa lille. lille Lucas. 49 cm, 3100 gram, alldeles nykläckt. Det är den minsta bebis jag nagonsin sett. Och jag fick halla! Har aldrig varit sa nervös i hela mitt liv tror jag. Och vad svart det var. En hand under rumpan, en bakom huvet och sa skulle man ha en hand till att klappa pa ryggen. Men sa sjukt mysigt! Den lilla lilla kroppen och det lilla lilla huvet som han kastade fram och tillbaka, och de sma sma gnyande ljud han gjorde. Och de stora stora ögonen! Och det alldeles svarta langa bebisharet. Och nar han fick fatt pa sin lilla lilla tumme! Da dog jag lite.

Det var dagens äventyr, helt klart. Dagem far plus för den fantastiska lunchen ocksa. Eller vad sägs om snabbt grillad tonfisk, sadar sa att den nastan var helt ra innuti (vilket de flesta kanske tycker är äkligt, men det är det inte), rucculapesto, grillade grönsaker, mangosas och kokosris. New orleans style.

Igar firade vi en väns födelsedag i ett stort men gamalt och slitet hus fran 1910-talet, mitt i Bellavista, som de hade hyrt. Ca 70 pers pa tre rum och terrass, egen dj som spelade we are your friends vilket paminde mig om vara fester back in the days. Och höstens första regn. Haha, fatta att santiagoinerna övervägde att stanna hemma för lite regn. Det gjorde ju bara saken mysigare liksom, särskillt nar vi stod under terrasstaket och trängdes och all musik blandades med smatter och röklukten med fräch kall luft som är mycket ovanlig för Santiago.

Igar flydde vi Santiago och storstan och letade upp ett magist ställe vid en sjö. Men den historien berättar sig bäst med bilder.

Ibland mitt i natten, de där timmarna då man antingen borde sova, eller åtminstone se en föreläsning eller två, just de timmarna lämpar sig så fruktansvärt bra åt drömsurfning. Eller, det är knappast surfing, jag flyter mest omkring bland vågor av skira färger, böljande tyger, dimma, romantik, metaller, läder, kontraster. Och jeans, gud jag älskar jeans. Och orange, i alla alla typer och nyanser. Nypon. Hästar.

Tog cykeln på en åktur. Så himla härligt med en cykel. En sån frihet har jag inte kännt någonsin på Santiagos gator. Att rusa förbi tutande och brummande trafik. Krisskrossa mellan gående, träd och trottoarkanter. Santiago är inte gjort för cyklister, inte än. Men det finns en del vägar där man kan cykla, som är gjorda för det. Vi kommer bra överens jag och cykeln. Måste bara lära mig bromsa, finns ingen fotbroms och det sitter liksom i från när man lärde sig trampa att man bromsar med fötterna. Det hände bara en gång att jag glömde bort den nya funktionen, men det gick bra ändå. Ska utforska den här stan lite mer nu, vad de har att erbjuda i cykelväg. Eller ja, imorgon.