Till ett grönt hus på gatan los naranjos.

Huset är lagom gammalt, jag tippar 40-tal, men jag har förstås ingen aning. Vad är ett 40-talshus liksom?

Det har tre våningar, en lummig trädgård, en takterrass, ett extra rum ovanför våning tre - alltså en alternativ våning 4, och en fantastisk utsikt. Imorgon ska jag knäppa nått kort med macen i dagljus så ni får se utsikten. Jag dör för den utsikten. Från takterrassen kan man se bergen och lite till, men jag har till och med utsikt från mitt rum!

Mitt rum är förresten inte så litet men inte så stort. Det är vitt som ni kan se, skön säng och balkong!

Alla som  har balkong räcker upp en hand!

Åh denna balkong! Med stora fönsterdörrar som öppnar rummet ut mot staden och himlen och stjärnorna!

Och knappt någon insyn in hit, om mariastatyn uppe på cerro san cristobalberget har väldigt skarp syn kan man gissa att hon skulle vara den enda (jag ser henne, som en liten liten  stjärna där uppe på kullen) annars kan jag nog vara hur naken jag vill.

Det där fönstret som syns i bild är mest synlig i den vinkeln...

Så här ser det alltså ut. Mycket osmickrande i skenet av lampan som  påminner om sånna lampor man finner i eurpoeiska hotelrum som ligger hyffsat nära stan och utan ruinerande priser...

Jag ser förresten osmickrande trött ut. Det är jag inte, jag är bara sjukt mätt och nöjd efter en middag (jag kallar det gärna flyttmiddag såhär i efterhand) på indisk resturang. Tandoorilamm och nanbröd!