Svar till kommentaren i nedanstående inlägg.
Je t'aime.
Tillskott.
Ospontan shopping redan idag.
På ett litet märkligt sätt.
Jag och Felipe filmade ett projekt (hans) på the main square med hjälp av frivilliga statister som vi mer eller mindre attackerade med förfrågningar om de ville delta. Många sa nej, men tillräckligt många sa ja, och fick knata, efter direktioner, en gata fram, hitta en sedel och sedan knata vidare. Och lämna tillbaka sedeln sen, det var viktigt.
Tillbaka till shoppingen.
När Felipe jagar folk kommer en kvinna fram till mig. Hon är gammal, och kort. Når mig upp till axeln.
Hon sträcker fram en lätt sliten, ni vet, snyggt, skinnväska (som må vara något helt annat än skinn, men bra imiterat). Hon säger något jag inte förstår, för gamla människor pratar otydligt här, och sedan säger hon 3000 luca. Vilket är 3000 pesos. Vilket är 45 kronor, avrundat.
Och jag frågade henne varför hon ville sälja den.
Som om jag antog att hon skulle svara mig att den var fylld med knark och hon kände sig olustig med alla poliser på torget.
Men hon tittade på mig, lite sorgset, lite som om jag var dum i huvet.
Jag köpte den i alla fall. Och den var inte fylld med knark, vad jag kan se.
Däremot luktar den lite tant, men jag tänker gammal hederlig vädring, plus eventuell spray av något slag.
Den är jättefin. Även om bilden inte ger rättvisa.
Productivity kontra consuming.
Tillbaka i Santiago.
Efter en bussnatt, då jag ändå sov djupt tack vare magic pill, trots skrikande bebis och dubbad amerikansk b-film, var jag/vi ordentligt trötta när vi kom hem. Så vi sov till 2.
Kinamat, glass(som var en kula men så stor att jag slängde halva, seriöst vem slänger glass?), hyrfilm, popcorn och MnMs
och jag har har matkoma och ett ytterligare sömnbehov som inte går ihop med mitt läsbehov.
Botar det med intag av ord men samtidigt högt på onyttighetsskalan = diverse bloggläsning samt check out av billiga kedjors klädutbud för eventuell shopping vid hemkomst. Vilket är befogat då jag sedan jag kom hit endast köpt ett par byxor(biliga, dock ganska oanvända) samt ett par solglasögon (för knappa 20 kr) i ting som inte är ätbara.
Känner mig rätt ouppdaterad om vad som gäller i klädväg... något säger mig att en isbjörnskropp inte vore helt fel.
Utan rom och utan snus försmäktar vi på denna ö.
Men vi har vin, så vi har klarat oss bra.
De senaste dagarna har det regnat så som om sjön hvoru uppochnedvänd. Vi har inte pallrat oss ur sängen, mer än för att koka lite pasta. I alla fall inte igår, de första dagarna hade vi hopp och tände brasa och grejer. Men ni ska veta det, att det är en konst att hålla en eld vid liv, hur en eld kan sprida sig till en hel skog, eller bastu, står jag nu mycket frågande till när det verkar vara ett mirakel när eldfan sprider sig från ena pinnen till den andra. I natt åker vi tillbaka till Santiago, om Felipe lyckas köpa biljetter. Så länge är jag hundvakt, på stranden. Han har hittat ett ben. Det känns lite otäckt och det känns som att jag borde plocka bort det. Men han har å andra sidan redan hunnit utveckla viss affection till det, så jag låter det va...
Hund och ben.
Jag och vattentyngd himmel.
The beloved eld och mina studier.
Still going strong.
Hey kids!
Har inte varit sa hetsig uppdatering här vilket beror pa brist av dator (min egen som är kvar i storstan) och internet (som bara finns vid sjön eller i en lanad iPhone).
I skrivande stund sitter jag vid ovan nämnda sjö och njuter av frisk luft och lite härlig bloggläsning efter en stor lunch. Jag haller Även ett öga uppat eftersom trädet jag sitter under har en förmaga att släppa ner kottar stora som nektariner titt som tätt.
Stralande sol och tidigare besökte vi naturliga varma källor, under vattenfall och Chiles bästa termal-arkikektur enligt somliga. Jag är beredd att halla med.
övriga dagar har vi legat pa stranden, i skogen, i sängen, i soffan osv. Mestadels lodrät tillstand med andra ord. Har det varit mindre bra väder har vi legat framför brasan ocksa.
Sa, supersnabb uppdatering, ni vet att jag lever. Och mar bra. Och att jag snart kommer hem och da ska vi kramas lite. Men tills dess stannar vi nog har i söder (dvs dalig uppdatering och skypeabillity men om man är mamma eller pappa far man gärna ringa, när som). Jag menar, Santiago ma vara soligt och varmt, men det Är ocksa just vad det är, hela tiden. Här är det svensk sommar, typ. I like.
Bild pa det.
Har inte varit sa hetsig uppdatering här vilket beror pa brist av dator (min egen som är kvar i storstan) och internet (som bara finns vid sjön eller i en lanad iPhone).
I skrivande stund sitter jag vid ovan nämnda sjö och njuter av frisk luft och lite härlig bloggläsning efter en stor lunch. Jag haller Även ett öga uppat eftersom trädet jag sitter under har en förmaga att släppa ner kottar stora som nektariner titt som tätt.
Stralande sol och tidigare besökte vi naturliga varma källor, under vattenfall och Chiles bästa termal-arkikektur enligt somliga. Jag är beredd att halla med.
övriga dagar har vi legat pa stranden, i skogen, i sängen, i soffan osv. Mestadels lodrät tillstand med andra ord. Har det varit mindre bra väder har vi legat framför brasan ocksa.
Sa, supersnabb uppdatering, ni vet att jag lever. Och mar bra. Och att jag snart kommer hem och da ska vi kramas lite. Men tills dess stannar vi nog har i söder (dvs dalig uppdatering och skypeabillity men om man är mamma eller pappa far man gärna ringa, när som). Jag menar, Santiago ma vara soligt och varmt, men det Är ocksa just vad det är, hela tiden. Här är det svensk sommar, typ. I like.
Bild pa det.
Migrerar.
Alltså, I'm on fire!
Precis avslutat och skickat in uppgiften som ska vara klar 5 december.
Den handlade om migration. Vilket är intressant.
Den senaste uppgiften jag fick feed back på kommenterades med att det var för lite källanvisningar aka fotnoter.
I'll show you fotnoter tänkte jag i ren smip-frustration och fördelade på mina fyra-och-en-halv-nästan-fem sidor text ca 60 fotnoter. Den växte därmed till 6 1/2 sida. Alla fotnoterna var dessutom från samma bok, då hela uppgiften var en redovisning av två kapitel. Därmed är ibid det vanligaste förekommande ordet i Migrationsteorier genom rumsliga begrepp.
.
.
.
Själv migrerar jag söder ut för ett tag. Vi tar en vecka helt enkelt. Lite chill i en stuga, kanske lite ligga-solen-och-läsa-argentiska-cosmopolitan, kanske lite hänga i skog. Kanske lite mysigt sådär, i adventstider.
Finns det hjärterum så finns det förmodligen plats för mer.
Vaknade precis upp dagen efter min första thanksgiving.
Och jag är så mätt att jag tror tillståndet kommer vara till tisdag, minst. Men, á andra sidan så skulle jag nog inte tacka helt nej till en smarrig omelett, för att nämna något.
Eftersom jag aldrig haft anledning att fira pilgrimer och annat märkligt så är det inte så konstigt att jag hade noll koll igår när middagen skulle förberedas. Dock fick jagf berättat för mig att thanksgivingmiddag består av kalkon, med fyllning av bröd och bacon bla. potatismos, tranbärssås, och enligt vissa, macaroni'n'cheese. Till efterrätt - pumpapaj.
Vi, med vårt begränsade utbud samt tillgång på tid, gjorde så gott vi kunde.
Kalkonklubbor på bädd av lök, allt glaserat i hallonsylt (då vi inte kunde hitta något i tranbärsväg).
Potatismos med mycket grädde och smör.
Fyllning med krossade vitlökskurtonger, salladslök, champinjoner och salami (då bacon var fruktansvärt dyrt). (Vi åt fyllningen vid sidan av då kalkonklubbor saknar naturliga hål att fylla)
Steamde grönsaker - sparris och broccoli.
Klassisk svensk brunsås.
Rödvin.
Chocolate chips- och banankaka.
Halleluja.
Och sen torsdag.
Produktiv dag, skrivit hälften av vad jag behöver skriva till den femte december. Vilket känns bra. Belönade mig själv med en dyr sallad och business talk med en jävla smart tysk (en av kvinnorna från mitt hus).
Jag och Julia spelade nyss biljard, vilket var intressant då vi båda knappast besitter egenskapen att få in bollar i hål. Däremot egenskapen av att coca-cola av någon annan (vilken jag genomsökte med halva mig sökregister (lukt, syn och smak) (de andra är hörsel, känsel och google) efter kemiska substanser), vilket är en ytterst nyttig egenskap, tex om man skulle befinna sig i öken, vråltörstig eller så. ...
Planer för plan.
Jag är så sjukt sugen på att resa! Alla människor man träffar som kommer från di olika platserna i världen. Vad sägs om en liten road trip global size? Fast helt ärligt kan jag skippa Afrika och Australien. I alla fall nu. Och jag är inte helt sugen på USA, mest Seattle och vilda västern och kanske en bit av Kalifornien, men mest för att Julia bor där. Mellanöster skulle va fett, men ostabilt. Och China är ju bara för stort.
Mest av allt är jag sugen på Moskva som i Ryssland, Mexiko, Uruguay och Argentina, Indien och Malaysia, Mongoliet, Spanien, delar av Tyskland, Italien, Marocco (som är Afrika men ändå) och Skandinavien i sommartid.
På tal om länder berättade min mamma att det på hennes jobb, hennes avdelning, finns folk från sverige, ungern, polen, frankrike, belgien, kroatien, canada, usa, mexico, armenien, georgien, iran, irak, pakistan, indien, thailand, kina, taiwan, mocambique. Man skulle därmed kunna tro att hon jobbar på migrationsverket. Fast egentligen kollar hon grejer från djur, lätt förenklat. Hur alla dessa nationaliteter är kopplade med dessa djur förtäljer inte historien.
God natt.
Kom precis hem från filmen om facebook. Eller filmen om världens yngsta billionär. Eller en film med Justin Timberlake. Alla tre faktorer ungefär lika viktiga.
Jag hade lurat dit ett helt gäng, först för att äta empanadas på Santiagos bästa empanadaplace. Och sen för att se film och sen för lite öl. Fast jag hade tänkt fel med filmen och så så istället för kl 19 så började den 21.30. Vilket gjorde att vi drack ölen innan filmen.
"Lets hitta ett skabbigt billigt hak" utropade Hanna. Och det gjorde vi. Med råge. Duken var till exempel dekorerad med fimphål. Men de hade stolar och öl, lika med alla nöjda.
Hur som, kom precis hem och tänkte att jag skulle kolla det där facebook de snackade om. Och jag möts av en haj! En haj på facebook.
Jag hatar hajar.
Eller hatar är ett starkt ord.
Men jag är livrädd, får hjärthopp när jag ser dem, och blir panikstel. Särskillt när de gapar.
Den här gapade, och jag hittade inte stänga-sidan-knappen. Och nu ska jag sova. Själv.
Medans jag fokuserar på att alla småljud inte är vandrande hajar.
Tisdag.
El sol och spatiala termer om hur skalor genomsyrar migration inom territorium, från noder via nätverk i dess friktion. Kycklingsallad och nu...
Snyggaste biblioteket i stan.
The moon and the uppsatts.
Sådär, 14 201 tecken nedklottrade på papper och därmed har jag beskrivit världen i rum, plats och skala. 15 000 tecken var max och hey vad jag har kämpat. Ordbajsa är en dygd men den här gången har jag hejdat mig rejält då jag redan i stycke 1 av 4 hade skrivit dryga 7 000 tecken - som kladd.
Hur som helst. Jag är nöjd och glad över att vara klar, men någonting känns så fruktansvärt fel. Det är nämligen inlämning av uppgiften den 28 november. Och. Jag. Är. Klar.
Sinnessjukt.
Helt och hållet sinnessjukt.
Uppåt väggarna.
Måste vara för att det är fullmåne.
.
.
.
.
Usch nu fick jag lite panik. Måste nog skicka in uppgiften på en gång, så inget händer. hade tänkt att vänta men blev skrämd av mina egna tankar om fullmånen.
En bussresenärs funderingar.
Igår när jag väntade på bussen fläktades jag av den lätt avgasförgiftade Santiagoluften, spanade ut över den tomma motorvägen framför mig, spanade lite till höger på de väldiga bergen och... satt jävligt obekvämt på den rundade busshållsplatsbänken. Väldigt obekvämt att sitta på och jag funderade lite på om det var någon typ av gigantisk designmiss, det ser ju ganska snyggt ut, men man glider liksom av och måste ta spjärn med tårna i backen för att hålla sig sittandes.
Så kom jag hem, och öppnade min bok om social förändring. Och det första jag läser är ett kort stycke om hur stadsplanerare aktivt väljer rundade busshållsplatsbänkar för att uteliggare inte ska göra dem till sina privata sovplatser.
Det vart ett sånt där "aha" moment. Jag gillar sånt.
Äntligen fest!
Vänner, den här helgen var hur kul som helst!
Fredagen röjde vi piojera international style. Piojera är för den oinvigde ett place lite som palermo. Palermo är för den oinvigde ett place där de lokala alkisarna hänger. Piojera är lite som palermo, fast med en stor bunch av studenter och utlänningar. I fredags var vi svenskar, chilenare, peruaner, frasyskor och amerikaner i en mysigt intim blandning. Vi drack terremotos som är vin och glass och sprit och man blir jätteglad och vill dansa och sjunga och göra koalor. Att göra en koala betyder att någon, oftast man, står lätt knäböjd varpå annan, ofta kvinna, hoppar upp i famnen och vevar med armen likt en cowboy <-- frivilligt, medans alla andra skriker koala, koala!
Några droppade av efter piojera men några andra av oss tog oss vidare till en lägenhet som om möjligt var ännu mer internationell, med tilläget tyskar och en mexikan.
Lördagen blev däremot seg, men livad framåt kvällen då vi firade en vän som fyllde år, vilket var kul för man fick mat och vin med chirimoya, som är en frukt som är god.
Så var det med det. Idag söndag, nyss hemkommen, har köpt jordgubbar och annan frukt och har en bok om superstarstäder att läsa. Söndagsmyyyyys.
Stor del av gänget, samt Felipes bröstvårta, som nästan kan räknas som en egen nationalitet.
En koala, eller rättare sagt en cuatro koala international, vilket är en koala med fyra personer + lyftare från fyra olika länder.
Jag och snyggHanna posande i billiga hattar!
Stulen.
Idag hände en lite tråkig sak. En av tjejerna i huset blev bestulen på sin väska innehållande alla viktiga kort, träningskläder, mobil, viktigt skolarbete och laptop. De var tydligen ute och åt lunch, satt på en uteservering men längst in mot huset, vid ett runt bord kanske fem personer. Alla hade väskor med sig som stod på marken, förmodligen under bordet. När de skulle gå var hennes väska helt enkelt borta. Hur kan den bara försvinna? Skitmärkligt, ingen av dem som satt runt bordet märkte någonting. Måste liksom varit någon av de andra resturanggästerna. Visst, chilenare är experter inom området, som en viss chilenare förklarade för mig, men de är ju knappast osynliga. Så. Himla. Tråkigt.
Denna dagen ett liv.
Brukade farbror Melker säga, lite som det passade. Lite också som han sa efter behag, och översaltade fisken.
Lite som farbror Melker kan jag känna mig idag. Att den här dagen är ett liv. Ett liv av lite tvätt, lite mat, lite kärlek, lite senare blir det bio och kanske en fotbillsmatch, och lite lite plugg.
Jag har svårt att få ihop de här böckerna, jag kanske inte anstränger mig, jag har så lång tid kvar att göra det här tror jag. Jag läser och begrundar och googlar, och ändå står jag frågande till vad fan människan menar. Det känns helt enkelt översaltat. Som att jag inte hittar smaken av de globala råvarorna hon använt. Som att hon köpt det finaste, fräschaste råvarorna från världens håll och sedan skäms för att hon överdrivit den globala tuchen och därför försöker gömma det hela för sina gäster... med salt. Hon är nog duktig på smaker egentligen, men hon är ingen kock.
Jag hittade flera liv i min sallad för övrigt.
Den fjortonde november.
Det var ju fars dag. Det var även min systers födelsedag.
Två av de personer som betyder mest för mig.
Till min pappa
Du, jag ville skriva något fint. Något som förenar ord med känslor och tankar. Jag ville skriva ett hej, från andra sidan havet, för det kändes så fjuttigt med bara ett telefonsamtal. Jag ville skriva vem du är för mig, vad du gjort för mig. Med ord. Men jag kan inte. Jag tappar bort mig. Jag ville skriva stegen du byggde till vår vattenrutschkana. Jag ville skriva om när jag fick kopiera mina teckningar på ditt kontor. Jag ville skriva om alla gånger du körde mig till mina älskade hästar, om alla historier du har berättat, om alla städer vi besök, om allt vi diskuterat korta sekvenser försenade mornar i en stressad morgontrafik. Jag ville också skriva om när det känts omöjligt, när ingen varit glad, när man inte orkat och inte velat längre. När ingen vetat och ingen förstått. När ingen annan vetat och förstått, förutom vi. När det inte varit lätt, när det har varit jättesvårt.
Det ville jag skriva, men egentligen ville jag nog bara skriva att jag älskar dig.
Till min syster
Jag tror på dig, jag önskar du kunde tro på dig själv.
Creme that egg.
Kanske att årets julklapp blir ett youtubeklipp? Man kan hitta något för alla. Tex önskar jag mig en sådan här.
Jag har typ dinglat med benen.
Det är tur att det inte är helg varje dag, da skulle nog världen sta stilla, tänkte jag skriva.
Men sa kom jag pa, att om det var helg varje dag, och världen stod still, fy vad skönt det skulle vara.
Idag har jag inte gjort mer än ätit chinamat och gatt en liten promenad in da hood.
Och paratat med syster som fyller ar och med pappa som är pappa pa fars dag. Grattis till er!
Igar, ocksa helgdag, gjorde jag inte mycket mer än kurerade min förkylning med nyinköpta näsdukar med mentoldoft. Jag trodde de var naturella och därför bättre köp än de med vanilj-, lavender- eller kokos och limedoft. Herregud liksom.
(jag kan ocksa berätta att om man använder dem pa känsliga ställen far man liksom en tingling feeling...)
Den kvällen var vi pa bio, och jag fick salta popcorn medans de andra havde i sig sötade. ?
Filmen var ocksa ganska salt, Vincere, italiens.
En vild helg i santiago. Inte.
Men sa kom jag pa, att om det var helg varje dag, och världen stod still, fy vad skönt det skulle vara.
Idag har jag inte gjort mer än ätit chinamat och gatt en liten promenad in da hood.
Och paratat med syster som fyller ar och med pappa som är pappa pa fars dag. Grattis till er!
Igar, ocksa helgdag, gjorde jag inte mycket mer än kurerade min förkylning med nyinköpta näsdukar med mentoldoft. Jag trodde de var naturella och därför bättre köp än de med vanilj-, lavender- eller kokos och limedoft. Herregud liksom.
(jag kan ocksa berätta att om man använder dem pa känsliga ställen far man liksom en tingling feeling...)
Den kvällen var vi pa bio, och jag fick salta popcorn medans de andra havde i sig sötade. ?
Filmen var ocksa ganska salt, Vincere, italiens.
En vild helg i santiago. Inte.
Viña del mar!
Någon ringde just och (skulle väcka mig men jag var vaken!) bjöd med mig till... viña del mar som är lika med... stranden! Så medan någon och hans pappa arbetar med något annat ska jag arbeta på min bränna! Och studera såklart. Åker om ca två timmar så ska nu kila ner och köpa lite ingredienser till min frukostfruktsallad, hihi!
Just nu är jag hemskt inriktad på ekonomisk geografi, om varför kapitalismen inte fungerar, samt att Marx hade rätt hela tiden (?), den känns lite otydlig ibland... Men jag måste säga att han har en del sköna poänger, även om man kanske ska applicera dem på 2000-talet. Vad tror ni? Att underutveckling bland vissa länder är naturligt och således kan övervinnas med tid, eller att underutveckling är oundvikligt och dessutom nödvändigt om andra länder ska utvecklas i den utveckling som vi ser som utveckling idag?
Känner att just här behöver jag någon att diskutera med.
