Be with Bingo!
Asså... Jag vet inte hur det är med er, men jag är i alla fall rätt inne i bloggvärlden och så... och har liksom snappat upp att den här Bingo Rimér är ganska flitig och mindre flirtig nu för tiden. Och att han är het, på ett löpsedelsvis. Kom på mig själv med att spana lite i hans arkiv och mindes då att i ett annat arkiv, i ett annat sammanhang, där finns vi faktiskt sammansvetsade, han och jag. Jag och Bingo Rimér. Det var en kul kväll, det minns jag. Och om jag inte minns fel gillade han min pose. Kanske därför den fått följa med sen dess. Tack Bingo för the ullman face!
För den som har Lotta på bilddagboken, den som minns bilddagboken, kan leta sig fram till 23:e februari 2007 för mer spännande ögongodis.
Småpotatis.
Igår, bio för en tia!
Tyvärr bytte de ut den utlovade filmen på 96 minuter från Singapore mot något lustigt argentinskt på 15. Missnöje i publiken, kan man säga.
Ska nog gå dit i morgon igen, lite för att klaga, lite för att jag vill se den där facebookfilmen för knappa 30 kr.
Idag blir det dock inte mycket. Alls. Någon har mått väldigt dåligt i natt och en annan har en mage som inte är helt 100. Lilla sjukstugan här med juice, yoghurt och torkad frukt.
Inget fel på aptiten.
Måste bara få uttrycka ett OH MY GOD jag skulle inte banga på en pizza på det här stället:
31. Västerbottenspizza – 129:-
Västerbottensost, gourmetmörad renskav & kantareller, toppad med Västerbottensost, ruccola & lingon.
Västerbottensost, gourmetmörad renskav & kantareller, toppad med Västerbottensost, ruccola & lingon.
'
33. Lamino – 106:-
Marinerad lammfilé, sol torkade tomater, feta ost, röd lök, tzatziki toppad med ruccola.
Marinerad lammfilé, sol torkade tomater, feta ost, röd lök, tzatziki toppad med ruccola.
40. Geten – 98:-
Bacon, chevre ost, toppad med honung, ruccola, basilika.
Bacon, chevre ost, toppad med honung, ruccola, basilika.
43. Minato – 102:-
Parmaskinka, chevréost, cachewnötter, färska tomater, honung & ruccula.
Parmaskinka, chevréost, cachewnötter, färska tomater, honung & ruccula.
Om symptom och annat.
Idag har jag mått mycket bättre, ätit bra - guuuuud vad god den där kycklingen var som var tillagad i ugn och med ris och sås till - osv. Sen, när jag hade liten skypesession med mamma och pappa återkom känslan. Och vi pratade lite och jag kände att som världsvan 80-talist vad göra? Jag googlade mina symptom och kom fram till att jag med viss sannolikhet har havandeskapsförgiftning.
Obehagligt.
Dagen för övrigt har spenderats med att klippa håret, själv, framför spegeln, visar sen ( :o ), skicka ett zebrarandigt brev till min syster som fyller år på söndag, diskuterat med mig själv hur vida jag känner mig som en migrant eller ej (ej) och vad som påverkar min konsumtion (pris och reklam, samt det lilla, lilla samvetet), saaaaamt letat efter Bridget Jones Dagbok 2 online (för är man krasslig ska man titta på film och äta choklad, dock inte nödvändigtvis samtidigt, då chokladen slank ner tidigare), men endast funnit den i bitform på youtube. Men på spanska! Så jag kanske lär mig något på kuppen.
Lite mindre öl än förväntat.
Det skulle ju säljas öl i dagarna tva. Men igar, eller egentligen i fredags, fick jag väldigt ont i magen. Inte sa ont att man inte kan röra sig, men ont liksom. Pa lördag morgon kändes det fortfarande, nästan värre. När vi tog bussen ut mot landet kom huvudvärken. Och sen blev det bara värre.
Jag hann hälla upp en öl men sen var jag tvungen att sätta mig ner. Tva av Felipes kompisar var där pa festivalen, de fick hjälpa mig, och ta mig till en skuggig plats för det var sjukt varmt.
Jag vet fortfrarande inte varför jag kk¨nde mig sa. Gör fortfarande ont i magen, men inte som igar. Huvudv¨rken är ocksa borta, men seriöst höll jag pa att svimma ett par ganger, det svartnade framför ögonen.
Vi akte hem till Felipe igar, skulle gentligen sovit pa landet och jobbat idag. Fast idag regnar det (straaaange, det är ju november?) sa det hade kanske inte varit top noch även om jag hade matt bra...
Sa, en sammanfattnig av ölfestivalen ar svart att ge, men trots allt hade jag det ganska trevligt, i skuggan, med vänner runtomkring. Det blev till och med lite ölprovning... Tex hade nagon hittat kokosöl! Och den som känner mig vet säkert att ingenting kan stoppa mig fran kokos, inte ens magsmärtor.
Fran annan ölprovning i annat land, i annan valuta. (Sverige och dyyyra stockholm.)
Jag hann hälla upp en öl men sen var jag tvungen att sätta mig ner. Tva av Felipes kompisar var där pa festivalen, de fick hjälpa mig, och ta mig till en skuggig plats för det var sjukt varmt.
Jag vet fortfrarande inte varför jag kk¨nde mig sa. Gör fortfarande ont i magen, men inte som igar. Huvudv¨rken är ocksa borta, men seriöst höll jag pa att svimma ett par ganger, det svartnade framför ögonen.
Vi akte hem till Felipe igar, skulle gentligen sovit pa landet och jobbat idag. Fast idag regnar det (straaaange, det är ju november?) sa det hade kanske inte varit top noch även om jag hade matt bra...
Sa, en sammanfattnig av ölfestivalen ar svart att ge, men trots allt hade jag det ganska trevligt, i skuggan, med vänner runtomkring. Det blev till och med lite ölprovning... Tex hade nagon hittat kokosöl! Och den som känner mig vet säkert att ingenting kan stoppa mig fran kokos, inte ens magsmärtor.
Fran annan ölprovning i annat land, i annan valuta. (Sverige och dyyyra stockholm.)Klar.
Med halva kursen samhällsgeografi. Det ska jag fira med att köpa en burk tonfisk och plocka in tvätt.
Den sista uppgiften jag gjorde var egentligen uppgift 3, men rätt nöjd att jag gjorde den nu, när man förstod lite mer.
Och så ger det mig tid över ett fortsätta titta på den fantastiska BBC-dokumentärern Welcome to Lagos.
Alltså, sjukt bra. Och vacker. Och lärorik.
Att kränga öl.
Igår var det torsdag och typisk pluggdag. Sitter jag här och tänker, det är inte riktigt sant.
Igår var det torsdag, dagen efter en utgång som iför sig inte blev så sen men lämnade eftersig tydliga spår av sovmorgon.
Onsdagskvällen besökte vi, och med vi menar jag mig och Julia och typ de andra i huset. Vi gick på en dyr klubb som var ganska glesbefolkad och då stor andel utlänningar. Som i Nordamerikaner och européer. Stället ligger på st Lucia, som är en liten kulle/miniberg i staden. Där ska man inte vistas när det är mörkt, sa jag flera gånger lätt nervöst till Julia, som kontrade med att det värsta som kunde hända var att de skulle sno alla våra saker. Vid foten av Lucia stod två snubbar som tydligen hade något med stället att göra. De hintade om att det var ganska dyrt place men som tur var så sa Julia högt och bestämt att hon inte ville betala inträde, och då fixade snubbarna in oss i ev vit minibuss. Jag var säker på att detta skulle leda till en vit skåpbil och så småningom prostitution och knarkberoende, men istället hamnade vi utanför ett slott!
Och inledda blev vi genom huvudporten, upp för mattbeklädda trappan och släppta vind för våg på ett hungrigt dansgolv. Vi dansade svensk dans, jagades av storvuxna chilenare och räddade av en argentinsk spillevink som var mycket trevlig och inte alls bjöd på corona för att få till det, utan för att han hade ett överflöd av pengar? Dålig uppfattning och chilenska valutan? En rik pappa? En baktanke? ... grundar mina ideer på att han även bjöd en äldre herre på samma öl och det inte verkade finnas någon koppling där............ ? Hur som, efter att jag noga talat om för alla i min närhet, särskilt närgångna chilenare att det var en tråkig och dyr klubb för snobbiga utläningar så åkte vi hem.
Därav vaknade jag inte jättetidigt igår. Men jag pluggade. Ganska mycket. Och efter vår pommes frites- och odtbågsmiddag (halleluja goda matvanor!) har jag sovit länge och väl och det har blivit dags för mig att bege mig två kvarter öst för att spendera lite uppsatsskrivning på det kommunala biblioteket.
I helgen ska jag föresten sälja äkta hantverksöl. På en oktoberfest så här i november. På samma ställe som den fantastiska matfestivalen vi var på tidigare. Vi blir borta två dagar. Och sedan kommer så klart en rapport på det. sådär som vi brukar göra.
När någon bär vit klänning.
En rapport om ett chilenskt bröllop.
19.00 började kalaset. Och med kalaset menar jag inte själva festen, utan hela grejen, cermonin i kyrkan, pussa främande människor-spektaklet, allt! Väldigt sent tycker jag, svensk, och van vid att saker händer dagtid och att folk vill sova efter elva.
Vi anlände strax innan utsatt tid (bra där). Utanför kyrkan som låg inne på chilenska Policia investiagsiones, vilket jag ställde mig mycket frågande till och undrade om det var någon form av inburad knarkkung som skulle gänga sig, men det visade sig att det var brudens far som var bekant med stället, eller något. Som f.d. anställd då. Medans vi väntade på den fagra bruden undersökte vi övriga gästers kläder, och Felipe delade ut pris, fast i hemlighet, typ slampigaste skorna, fulaste klänningen, själv blev jag bäst klädda utlänning, samt ett hederspris för människan som klätt ut sig till Ursula, det var ju ändå Halloween.
På bröllopet fick jag gåshud två gånger, när bruden kom in och när bruden gick ut.
Därefter åkte vi bil ganska länge och hamnade slutligen på en höjd med utsikt över ett stjärnbestrött Santiago skådat från ovan. Snittar som förbivandrande servitörer bjöd på, samt fördrinkar. Fotografering med brudparet som var riktigt sköna människor, så himla kul att se två människor så glada och avslappnade under hela ceremonin och festen. Bruden bar så klart en vit klänning, enkel, klassisk och snygg. Brudgummen hade piffat upp sin dräkt med grön slips, som sedan matchade dekorationerna i festsalen.
Först obligatoriska valsen för brudparet och sedan bjöds vi till bords (typ runt halv tolv på natten).
Till förrätt: liten sallad med räkor och vin.
Huvudrätt: Kött (förlåt mitt bristande intresse för detaljerad beskrivning av kött) och rösti, blandad sallad och mer vin.
Efterrätt: Här slog effekten av vinet in och jag blev gladast i salen då orden "efterrättsbuffé" ekade genom högtalarna! Fruktspett, cholkadpudding, samt andra puddingar som jag inte åt av.
Sen blev det dans för alla; cumba, cueca, och allmän pop, lite lagom lugnt frö alla åldrar.
Och det var trevlig, men vi började alla bli lite sega, sådär runt två på natten.
DÅ! slog brudparet till och blombuketter skulle kastas(landade inte ens i närheten av mig, känns tryggt), strumpeband slitas av, och även det kastas (Felipe hoppade undan i sista sekund, typ), fiskdam av framtidssmycken? lyckosmycken? Jag fick hursom en häxa...
Och på tal om häxa, efter stohejet blev det tårtskärning och utdelning av... HALOWEENGREJER! (och någonstans här konstaterade jag att det här var det roligaste bröllop jag någonsin varit på) Plasttänder, eldgafflar, hattar, neonarmband, och vild dans natten ut!
Ungefär så gick det till. Jag satte mig någonstans mot slutet och vi var framme två sekunder senare. En magisk natt.
Och kul! Vem vill gifta sig nästa gång?
Tisdag!
God morgon!
Kind of.. För klockan verkar visst vara tjugo över ett. Men jag har sovit så här länge för att jag vill, och för att jag kan.
Dagens plan är att skriva klart den där uppgiften som skulle varit klar igår. Och sen, om jag har lust, börja på den andra som jag skulle komplettera, som kanske också skulle varit klar igår, men slutdatum på schemat är minsann 7/11 så då kör jag på det. Känns bra, ingen idé att ha ångest över något man inte kan göra något åt. Längre.
Btw är jag sjukt sugen på att åka till stranden och chilla någon dag. Nån som är på?
Kanske ska fråga Hanna, Simons syster som pluggar här nu. Visste ni det? Att hon är här i Stgo? Fett skoj att träffa någon som pratar svenska liksom!
Min pluggkompis igår, när alla andra åkte på kvällsfika hos nån släkting. Världens poser, varje kort jag tog tittar han in i kameran.
Att studera på fucking distans.
Om ni vill veta hur det går med mina studier: bra.
Om ni vill veta hur det går med mina studier, egentligen: bra. Men jag lyckas aldrig lämna in i tid.
Ämnet är jätteintressant. Jag lär mig grymt mycket och även om det kanske ses som lite väl mycket rädda världen så är jag övertygad om att det sätter perspektiv på mitt tänkande i statsvetenskap och ekonomi också.
Jag har jättemycket tid. Typ all tid i världen. Ingenting behöver jag göra då och där. Därför är det också lite knepigt att planera in när var och hur. Och skitsvårt att vara hemma, måste alltid gå ut.
Det är kul att skriva! Att utan att egentligen ha så mycket grund bakom slänga ur sig slagkraftiga argument om att det är si och så och dens fel och så här löser vi det, solidaritet!
Och det är väl bra punkter. Synd bara att det finns dåliga punkter. Typ...
Att det känns som att jag skolkar eftersom jag aldrig har lektioner. Och sen får man sitta där och försöka leta i världens tyngsta bok skriven av världens mest hyper människor som måste förklara allt på sitt mest komplicerade sätt, ju fler bokstäver dessto mer pengar!
Att jag inte förstår hur jävla svårt det kan vara att skriva en fin liten sammanfattning av poängen med det som vi lär oss och ska läsa om varje vecka. Litet kort bara. Typ som vår lärare i matte c, bara rabbla rakt upp och ner själva poängen. Så att när man öppnar den gigantiska boken vet man om man letar efter problemet, orsaken till problemet, lösningen till problemet eller om det finns ett problem över huvud taget.
Så, slutligen. Dålig punkt al final. Jag kan inte lämna in saker i tid. Har i en av kurserna blivit försenad med uppgift 1, 3, 4 och 5. Det är fruktansvärt dåligt. Känner mig som en sko, eller nått. I den andra kursen går det bättre, kanske för att ämnet är intressantare. Men ändå. Sitter just nu med en som skulle in för 55 minuter sedan. Och nu har jag liksom gett upp. Det känns inte som någon idé när inlämningslänken ändå är borttagen. (och dessutom verkade det som att inlämningsdatum för en av uppgifterna som jag skulle kompletera den här veckan var idag också. Fast det står 7/11 på schemat.)
Så, så är det. Känns helt enkelt omotiverat just nu. Känns som att jag spiller ut min tid över en jorderosionerad öken. Fuck.
Bröllopet var föresten skitkul. Återkommer om det.
Det blir bröllop!
Det ska bli bröllop, imorgon! Fast inte för mig och Felipe. Men vi ska gå, tillsammans, med hela Felipes familj. Jag ser så himla mycket fram emot maten, har hört att det serveras generöst på bröllop, hoppas det är samma här i Chileland. Kul att klä upp sig också, även om det hade varit roligare att klä ut sig. Det är ju trots allt Halloween...
Det har varit en lite märklig vecka, starten var minst sagt märklig, men jag tror att alla inblandade har lärt sig något. Onsdag, torsdag och fredag har det regnat lite och DET är också märkligt. Fullmånevecka hit och dit, någonting känns... konstigt. Natten till fredag skulle jag och Felipe ta oss hem till honom. Och det ösregnade. Och vi fick vänta på bussen länge, länge. När den väl dök upp var det precis som i Harry Potter, ni vet kanske? Den där bussen som kör som ett huj och kastar sig fram och tillbaka. Precis så var det. Buss från åttiotalet som blåste i hundra genom tunneln. Höll fast mig i järnräcket på sätet framför och funderade på hur man sitter bäst för att inte slå ut tänderna vid eventuell nödbromsning.
N.E.R.D.
Mitt huvud går på högspinn. Jag har druckit kaffe första gången på över en månad. Jag behöver det, det är inte en så fin dag idag.
Vi sitter här en liten grupp. En av oss bygger ett hus, en annan mumlar svarta besvärjelser, eller möjligen spansk grammatik.
Själv sitter jag och skrattar. (Och gråter om vart annat.) Hans Rosling, han är ju för rolig. Han ger mig precis vad jag vill ha. Och hans bollar i olika färger som förflyttar sig snabbt och skojigt över skärmen. Ämnet är kanske inte lustigt, men han visar onekligen på en förändring att glädjas åt. Hans Rosling - Mannen med de fantastiska diagrammen visar mig hur Bangladesh är ett mirakel då de på endast 30 år lyckat sänka barnadödligheten och barnafödslarna, därmed hindra en skenande befolkningstillväxt. Och förbättra hälsan. Och allt, allt, allt. Fast ändå inte. För Bangladesh är bland de fattigaste länder i världen. Och de ligger lågt i levnadsstandardsstatestik.
Det här sitter jag och fascineras över. Det är så fruktansvärt intressant. Så fruktansvärt intressant att förstå vad de pratar om, konsekvenserna, allt. Det pirrar i magen. Ingen här förstår mig. Jag vill diskutera! Kasta stenar genom glashus och peka med långa fingrar, säga på något sätt och vis och känna att det ger mig något! Kan eventuellt också vara koffeinet.
Något annat som jag älskar att försvinna in i, drömma mig bort i, för att inte säga fördöma och förfaras över. Pinochet och vad han gjorde med Chile. I ett rent ekonomiskt, kapitalistiskt och totalt ohumant perspektiv. Och hur det ses av omvärlden som en annan typ av mirakel, men fortfarande ett mirakel. I nyliberalistisk ordning.
Herrugud vad det intresserar mig. Det enda inom ämnet som inte intresserar mig är att få ihop allt det här till en jämförande analys på 5 sidor. Det är faktiskt inte alls intressant. Inte om man har Hans.
Lunch.
Dagens lunch blev en burrito med sojakött och massa sallad. Samt pil-pil-sås. Vilket jag var lätt tveksam till, vem har pillat sig var liksom? Men våghalsiga jag provade ändå, med lyckat resultat. Smakade ungefär som majonäs och vitlök, fast med lätt stark eftersmak.
Summa-sumarum + en flaska mineralvatten = knappa 15 kronor.
Desert blev färska jordgubbar, ungefär en lattemugg fylld, 7 kronor.
Det jag vill ha sagt är att det är en jävla skillnad. Mot Sverige. Där all mat som inte tillagas i det egna köket, och intages vid lunchtid rundar sig uppemot hundringen. Á andra sidan är det också skillnad. Mot Sverige. Då i princip all mat i det området är just burritos. Inte sällan ihopknopad av en liten hare krishna. Eller mackor på vitt bröd. Eller hamburgare. Eller nått annat som inte är helt enligt näringscirkeln. Men det är ju som Mc Donalds, man måste inte välja pommes. Det finns alternativ, här också. Men fortfarande billigt. För mig.
Love is the melody.
Desire is the key.
Snabbuppdatering.
Onsdag: Planerad salsaklubbnatt blev lokal utgång på vår gata (där barerna är fler är barnen) med folk från huset. Sluatde med allsång på pommes frites haket med härlig snubbe med gurra.
Torsdag: Jag och Felipe tog en spontan kväll i Bellavista där människorna unga, stolarna av plast, musiken komersiell, träden gröna och framförallt - ölen kostar 15 kronor litern.
Fredag: Gjorde klart veckans arbete med deadline lördag - wiho! Sedan popcornkväll och lätt störda pi.
Lördag: Lunch på brasilensk resturang - buffé, kött som serverades direkt från svärdet, bokstavligt talat, och fri efterrätt. Sen åkte jag till la florida, till Emilio och familjen. Kärt återseende, långa samtal, två tårtor och lite koja i en garderob. Kvällen avslutades med Felipe och Julia och en fest, med fri mat. Var dock inte helt otippat ganska ohungrig.
Söndag: Idag? Vakande nyss? Sett en halv film. En family guy. Lagat lite mat. Som söndag ska va. :)
Miner med miner.
Någon frågade om det var stor hysteri kring di dära gruvarbetarna som satt i en gruva väldigt länge och sedan, nyligen fick komma ut. Jag tänker att en bild säger mer än tusen ord.
Sorry, macen ger mig spegelvända bilder. I feel trapped all over again.
Har ni snö eller?
Nämen, här sitter jag! På min terass! I bikini! Hihihihi!
Lilla utsikten! Ska ta bättre bilder sen, lovar. Observera palmerna.
Stars in the sky.
Starbucks och jag, vi har ett speciellt förhållande (ja, jag sitter här igen, nej det blir inte mycket vettigt gjort).
Bland de första gångerna jag vågade mig ut själv i den chilenska djungeln, för över ett år sedan, hamnade jag allt som oftast på Starbucks i gallerian som låg närmast. Där satt jag som i en liten trygg bur och kunde surpla min vaniljlatte och titta på människorna som sprang förbi, utan att behöva bli tittad på tillbaka, behöva svara på jobbiga frågor som "kan jag hjälpa dig/letar du efter något särskilt?" Det var jag och min latte, och mitt personliga tittskåp.
Idag har jag insett att latte är dyrt, fullt med fet mjölk och kaffe som kör min mage koko. Bättre med vaniljte! Med lite mjölkskum på toppen. Kostar hälften, minst lika gott!
Men Starbucks är fortfarande min trygga zon, där man kan ta med sig en dator utan att behöva kedja fast den vid fötterna, man sitter mjukt i fluffiga mysfotöljer, personalen är trevlig och ibland spelar de jazz. Då trivs jag.
Igår kände jag dock för lite uppmärksamhet. Och för motion! Tog mig till min nya lilla favoritpark. Och sprang! I alla fall några steg! Min fot är ju fortfarande lite ledsen sen stukningen i januari (inbillar jag mig). Hur som haver, när jag är ute och knatar brukar jag klä mig i luva och trumpen uppsyn, men i går fick jag vårkänslor och lyfte blicken och släppte fram mitt smutsblonda hår. Låt oss stanna där, typ. Låt oss bara konstatera att jag numera vet att jag är kvinna, blond och så vacker som någon hinner uppfatta något genom ett skitigt bilfönster och hylla med en tutning. Billig egoboost FTW.
Mah sta'buck. Som det såg ut 2009. (sorry att den är sne, fick inte riktigt till det.)
Nationaliteter.
Ska ladda upp lite bilder på datorn och sedermera här, men vill bara ställa en försynt liten fråga...
Hur många gånger i livet står man i ett kök med en vit engelsman/chilenare, en svart afroamerikan och en heljapanees som skiftar lätt i gult?
Och övar svenska sätt att förolämpa någons mamma?
I ett sydamerikanskt land?
Jag vet inte, den internationella dimensionen slog mig som en våg, måste nog sätta mig ned.
Old Mc Donald had a farm, kossorna där hade saftig barm.
Efter en mycket plågsam samt lite märklig dröm, främst om hamburgare som inte nådde hela vägen fram (till munnen), samt utan mat i 18 timmar så blev det Mc Donalds. Därmed har jag idag klämt i mig min första hela snabbmatsburgare på över n i o år. Och det var himmelen.
I morgon ska jag gå upp kl 6.30 för att tvätta innan jag ska filmas klockan åtta utanför en metrostation. Endast för kärlek gör man något sådant ty ett projekt i arla morgon i Santiago the city betyder även att man måste förflytta sig med publika transporter som vid tidpunkten är sprängfyllda med människor med grus i ögonen, rufsig morgonkalufs och inte minst alldeles för stort omfång för att utgöra den optimala människorymdskapacitet som snillet till stadsplanerare tänkt sig.
