Jag hade lurat dit ett helt gäng, först för att äta empanadas på Santiagos bästa empanadaplace. Och sen för att se film och sen för lite öl. Fast jag hade tänkt fel med filmen och så så istället för kl 19 så började den 21.30. Vilket gjorde att vi drack ölen innan filmen.

"Lets hitta ett skabbigt billigt hak" utropade Hanna. Och det gjorde vi. Med råge. Duken var till exempel dekorerad med fimphål. Men de hade stolar och öl, lika med alla nöjda.

Hur som, kom precis hem och tänkte att jag skulle kolla det där facebook de snackade om. Och jag möts av en haj! En haj på facebook.

Jag hatar hajar.

Eller hatar är ett starkt ord.

Men jag är livrädd, får hjärthopp när jag ser dem, och blir panikstel. Särskillt när de gapar.

Den här gapade, och jag hittade inte stänga-sidan-knappen. Och nu ska jag sova. Själv.

Medans jag fokuserar på att alla småljud inte är vandrande hajar.