Lite som farbror Melker kan jag känna mig idag. Att den här dagen är ett liv. Ett liv av lite tvätt, lite mat, lite kärlek, lite senare blir det bio och kanske en fotbillsmatch, och lite lite plugg.

Jag har svårt att få ihop de här böckerna, jag kanske inte anstränger mig, jag har så lång tid kvar att göra det här tror jag. Jag läser och begrundar och googlar, och ändå står jag frågande till vad fan människan menar. Det känns helt enkelt översaltat. Som att jag inte hittar smaken av de globala råvarorna hon använt. Som att hon köpt det finaste, fräschaste råvarorna från världens håll och sedan skäms för att hon överdrivit den globala tuchen och därför försöker gömma det hela för sina gäster... med salt. Hon är nog duktig på smaker egentligen, men hon är ingen kock.

Jag hittade flera liv i min sallad för övrigt.